Att Sverige hade världens första tryckfrihetsförordning är många i vårt land stolta över. Men när det gäller pressfrihet år 2013 kvalar vi nätt och jämt in på topplistan bland världens pressfriaste länder. Vi ligger på tionde plats enligt Reportrar utan gränsers (RSF) ranking som släpptes i går.
Journalister har ibland ett dåligt sinne för statistik och det är på sin plats att höja ett varningens finger. Rankingen baseras på ett frågeformulär som RSF skickar ut till yttrandefrihetsorganisationer, jurister, journalister, redaktörer och frivilligorganisationer. Det handlar om pressens självständighet, ägarkoncentration, medielagstiftning, och självcensur. Svaren baseras på självskattning. Värdena blir alltså relativa och listan därvid ingen indikator på något slags absolut pressfrihet. Förra året var stora skaror i den svenska medievärlden upprörda över att Expressens reportrar dömdes för olaga vapeninnehav när de försökte bedriva undersökande journalistik i Malmö. Som RSF själva skriver på sin hemsida – upprördheten kan påverka Sveriges ranking i pressfrihetsindexet, underförstått negativt.
Pressfrihet är inte under akut hot i Sverige, även om den aldrig får tas för given. Det finns tydliga paralleller mellan pressfrihet- och demokratiindex. Samma paralleller finns mellan deltagande i demokratin och konsumtion av journalistik. Flera studier visar att de som tar del av journalistik i högre grad röstar i allmänna val, vilket även företrädare för Tidningsutgivarna konstaterade i går (SvD 30/1). Röstdeltagande och folkinflytande är betjänt av att journalistiken är fortsatt stark och konsumeras av många.
Det finns fortfarande skäl att undra varför regeringen inte gjort det som riksdagen redan har klubbat: sluta diskriminera pressen och avskaffa reklamskatten för papperstidningar.