Demonstration som åsiktsmedium?

När jag hörde talas om hur det gick till under helgens demonstration i Nyköping mot främlingsfientlighet, blev jag en aning bekymrad. Det faktum att ett antal av de demonstrerande var maskerade och utrustade med diverse tillhyggen, för att kunna slå ned eventuella motdemonstranter, gjorde mig mycket konfunderad, och en smula tvivlande på dessa demonstrationsdeltagares syfte med att demonstrera. Är det verkligen så, att de deltar i liknande arrangemang för att de vill motverka främlingsfientlighet och rasism, eller har deras deltagande andra orsaker? Och varför smutsar man ned en så värdefull demokratisk rättighet som rätten att demonstrera, med något så omoraliskt som ett våldsamt och fientligt uppsåt?

Svaret tycks mig tydligt och mycket skrämmande. Våldsbenägna demonstranter demonstrerar för sin egen skull, inte för det goda syftets. I detta fall gällde det ett antal vilsna ungdomar, som kommit på kant med tillvaron, och som kommit på ett sätt att legalisera sitt hat och dess uttryck.
I den upphetsade och arga skaran, riktas deras förakt mot en och samma grupp i samhället, och de får därigenom den gemenskap och den acceptans de strävar efter. Ser du paradoxen? Mönstret är exakt detsamma som hos den grupp, vars åsikter de säger sig vilja motverka rasisterna.

Jag skulle vilja gå så långt som att påstå, att det i de flesta fall bara är en tillfällighet som avgör om vissa ungdomar blir rasister eller militanta anti-rasister. Det viktigaste är då inte gruppens åsikter, utan känslan av att ha funnit en tillhörighet och gemenskap, vilket leder till ytterligare ett påstående från min sida: De flesta anhängare av extrema ungdomsrörelser vet inte särskilt mycket om de åsikter de säger sig sympatisera med, utan har snarare dessa åsikter som ett lösenord till den falska gemenskapen.

Gör då ett liknande agerande, där människor går ut på stan maskerade och utrustade med slagträn, någon nytta i kampen för att motverka rasism och främlingsfientlighet?
Svaret blir ett entydigt NEJ! Det får snarare en direkt motsatt effekt.
Genom ett sådant beteende skrämmer man bort seriösa demonstranter, och förvandlar händelsen till sin egen show, där man får tillfälle att rättfärdiga sitt hat och sitt eget missnöje över diverse saker, utan att ha något större intresse för demonstrationens egentliga syfte. Dessutom försvårar man bara, även om man inte har insett det själv, det egentliga arbetet med att motverka rasism och främlingsfientlighet.
Att vissa människor dras till främlingsfientlighet, bygger bland annat på ett sökande efter gemenskap, uppmärksamhet och en lättköpt acceptans från sin närmaste omgivning. Då en hel grupp, där alla anser sig vara dåligt behandlade av samhället och tidigare har haft svårt att passa in någonstans, säger sig sympatisera med samma extrema åsikter, skapas en vi-mot-dem-känsla, där vi är gruppen och dem är alla som inte tycker likadant.

Om man som under helgens demonstration visar agg, fientlighet och hat mot dessa grupper, förstärker man bara denna känsla, och gör dessa grupper oerhört mycket svårare att splittra. Att demonstrera är ett steg i rätt riktning på vägen mot förändring, men det bör göras på rätt sätt.