Lika förargligt som det är att ha klickat på en länk och skickat vidare ett virus till vänner och bekanta på Facebook, lika angenämt är det att ha låtit bli.
Ja, i går drabbades vi av ett virus här på SN. Det kom utifrån, tog sig in via en nyhetschef som antagligen trodde att länken skulle leda till ett nyhetstips och spreds sedan vidare till både kollegor och externa arbetsrelaterade kontakter – tillsammans med ett meddelande innehållande hjärtan och andra mer eller mindre pinsamma symboler. Och det var förstås det där sistnämnda som gjorde det hela extra genant, och fick den stackars nyhetschefen att slita sitt hår i sina försök att så fort som möjligt få stopp på spridningen. Samtidigt som jag satt vid skrivbordet intill och lite i smyg njöt av att inte själv vara drabbad – och samtidigt som en mindre finkänslig kollega, inte lika mycket i smyg, snabbt redigerade ihop en SN-etta med stor bild på nyhetschefen och citatet "Får du en länk? KLICKA PÅ DEN!".
Strax därefter började inläggen dyka upp i mitt Facebookflöde. Vän efter vän varnade för att öppna länkar med videoklipp som såg ut att komma från dem. Och jag är inte stolt över att erkänna det men jag har uppenbarligen viss benägenhet för skadeglädje, för jag märkte hur varje inlägg fick mig att känna mig ytterligare lite nöjdare över att jag själv hade låtit bli att klicka på länken när den dök upp bland mina meddelanden.
Och nyhetschefen kunde i alla fall trösta sig med att han inte var ensam.