Den gubben gick inte, Lars Leijonborg

Samarbetet i den borgerliga Alliansen är nu väl förankrat och har hög trovärdighet trots alla attacker från vänstern som försöker hävda motsatsen. Men i sin iver att förstärka bilden av enighet har folkpartiledaren Lars Leijonborg trampat snett. Gårdagens utspel om en gemensam lista för moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet saknar både uppskattning och realism.

Idén med en gemensam partibeteckning kan diskuteras men dels kommer den för sent och dels måste den ge väljarna möjlighet att bestämma var tyngdpunkten i den borgerliga politiken ska ligga. Vad folkpartiledaren föreslår är en lista i varje län med blandade kandidater under en och samma partibeteckning. Leijonborg förde fram idén till de andra partiledarna redan på måndagen och föreslog att kandidaterna skulle rangordnas efter en fördelningsnyckel baserad på opinionssiffror. Styrkeförhållandena skulle med andra ord låsas fast redan före valet utan att väljarna skulle få säga sitt. Trots att det blev tummen ner gick Leijonborg ut i pressen två dagar före Alliansens konvent som är tänkt att ägnas åt spännande sakpolitiska diskussioner. Risken är uppenbar att Leijonborgs märkliga taktik- och matematiksnack blir det största samtalsämnet i dag och överskuggar de verkligt intressanta ämnena.

Det är inte första gången som Lars Leijonborg är ute i dylika frågor. För några år sedan tyckte han att det fanns för många partier i Sverige varpå flera replikerade att folkpartiet mycket väl kunde läggas ner. Den här gången säger han sig vara ute efter att rädda de partier som balanserar nära fyraprocentsspärren kvar i riksdagen. Det är inte troligt att det är med omtanke om vare sig centerpartiet eller kristdemokraterna som folkpartiledaren vill låsa fast dagens opinionssiffror. Snarare verkar det vara ett uttryck för en oro över de egna procenten. En del tyder på att folkpartiet tappar mark bland sina traditionella väljare som tycker att partiet inte längre lever upp till de socialliberala värderingarna.

Det enda positiva med Leijonborgs utspel är förslaget om att Alliansen bör enas om en statsministerkandidat. Det kom nog som en överraskning även för folkpartiledaren att både kristdemokraternas Göran Hägglund och centerns Maud Olofsson så snabbt gick honom till mötes och förordade partiledaren för det största partiet. Och hur Lars Leijonborg än räknar så blir det inte han.