Som journalist och redigerare gjorde sig Anders Rönnbäck ett namn i branschen när han i mitten av 60-talet prisades dubbelt upp av Pressens Tidning (i dag Medievärlden) i deras stora förstasidestävling. Utmärkelserna gjorde att telefonen började ringa.
– Jag blev lite av en golden boy och kunde välja och vraka bland jobben.
Det tog honom så småningom till Norran i Skellefteå där han stannade i flera år. Men Anders har också hunnit arbeta på olika tidningsredaktioner i Kiruna, Piteå och Gävle genom åren. Den journalistiska banan började dock i Jokkmokk i början av 60-talet där han fick jobb som lokalredaktör.
Rötterna har Anders i Vitå, fem mil utanför Luleå. Där växte han upp och kom i folkskolan underfund med att han var språkligt begåvad. Efter några år inom industrin halkade han in på den journalistiska banan och blev där kvar fram till pensionen. Kommunreporter, arbetsmarknadsreporter, nattredaktör och redigerare var några av de befattningar han hade.
– De bästa åren hade jag på Norran under 70-talet. Det var glada år i branschen.
Parallellt med yrkeskarriären har intresset för segling, båtar och fyrar tagit all tid. Tillsammans med frun Britt-Marie har han bland annat seglat Skandinavien runt, och gått Göta kanal flera gånger.
– Utan att bli osams en enda gång, flikar Britt-Marie in.
Tillsammans gav de 1983 ut boken "En blänk i evigheten – öar i norr" om skärgårdslivet och fyrarna längs norrlandskusten. Anders skrev texterna och Britt-Marie fotograferade.
– Det blev en populär bok, folk ringer fortfarande och undrar var de kan köpa den, säger Anders Rönnbäck.
En händelse från åren på sjön som har etsat sig fast hos Anders är när en orkan blåste upp utanför Skellefteå 1969. Det pratades efteråt om vindar på uppåt 50 sekundmeter. Han överraskades av stormen och det mesta av seglen blåste sönder på några ögonblick. Men tack vare att han redan då var en rutinerad seglare kunde han ta den motorlösa båten i hamn.
– Vi gick in i hamnen mer eller mindre utan segel i tio knops hastighet. Det konstiga var att jag behöll lugnet.
Det var också seglingen som tog Anders och Britt-Marie till Nyköping i början av 1990-talet. De ville flytta till en stad längs kusten som låg strategiskt bra till när det gäller seglatser. För några år sedan sålde de båten och köpte en husbil.
– Jag kände att jag blivit för gammal för att klättra där i masten. Nu utforskar vi kusterna från land istället.
De rikliga och klara minnena från alla år på sjön har Anders på senare år omsatt i akvarellmålningar. Vackra målningar föreställande fartyg, fyrar och kustlandskap sitter tätt placerade på väggarna och står staplade på möblerna efter väggarna. Målningen har blivit en variant av terapi.
– Jag målar så mycket att jag inte hinner rama in alla.