Den svenska naturen lockade hit Beate
Trattkantareller i november? Kanske inte direkt vad man väntar sig, men Beate Olander i Gnesta hittade häromdagen flera kilon.
Blev du förvånad?
Ja, det blev jag. Det var en glad överraskning. Och de var färska och fina, inte frusna. Jag tror de kommit upp sedan det blev lite varmare igen.
Att gå i skogen och lufsa är ett av Beates stora fritidsintressen, liksom att fiska, och att lära sig mer om skogens djur och växter.
Hon har nyss tagit jägarexamen. Naturintresset är en av anledningarna till att Beate flyttade till Sverige för fem år sedan.
Bayern i södra Tyskland som Beate kommer i från är visserligen också fint, men där är alldeles för mycket människor, tycker Beate.
Man får aldrig vara ensam i naturen , säger hon.
Redan som liten var Sverige Beates drömland. Hon tittade hon på Vi i Saltkråkan och Barnen i Bullerbyn på TV och fick en bild av ett vänligt land med mycket natur.
I slutet av 70-talet när det var populärt att tågluffa, passade hon på att besöka Sverige för första gången.
Det var precis som jag hade tänkt mig. Jag tycker människor här är vänligare och lugnare än i Tyskland. Det är lättare att umgås.
Sedan ett år tillbaka är Beate också svensk medborgare. När hon blev det gick hon med i Strängnässektionen i Svenska Kvinnliga Bilkårens Riksförbund, SKBR.
Det är en ideell organisation som är ansluten till Totalförsvaret och medlemmarna kan bland annat ta lastbilskörkort, busskörkort och körkort för terrängbil.
Det är jättekul, särskilt att det är andra kvinnor med intresse för bilar och maskiner.
Att bo i Gnesta är ypperligt, tycker Beate.
Skogen finns inpå knuten, samtidigt som det går att pendla till Stockholm. Själv pendlar hon till Tumba och Alfa Laval där hon är standardiseringsingenjör.
Hennes arbete innebär att ta fram och dokumentera materialstandarder för Alfa Lavals produkter. Om det är roligt? Jodå, men helst skulle Beate vilja arbeta mer med dokumentationsbiten. Layout och bilder.
Det tycker jag är kul.
Så jobbar vi med nyheter