Har svenska ungdomar blivit lite korkade, eller varför kan de så lite? Sviktande intelligens är snart den enda anledning som inte anförts i diskussionen om den svenska skolans förfall.
Vi behöver en långsiktig partiöverskridande skolpolitik för att rädda situationen, skrev Stefan Löfven och två andra S-politiker i går (2/5), med anledning av nya larmrapporter från Skolinspektionen och Skolverket: Skillnaderna mellan bra och dåliga elever växer och klyftorna mellan olika skolor ökar. Höj läraryrkets status, ge statliga pengar till skolor med dåliga resultat och sätt upp långsiktiga mål, är politikernas respons på myndigheternas larm.
Visst är det bra förslag – som har valsat med länge i skoldebatten. Nytt är väl att S-politikerna verkar eftersträva något blocköverskridande när man nu "lämnar in en begäran om skoldebatt" i riksdagen.
De ideologiska skiljelinjerna i de senaste decenniernas skolpolitik har varit tydliga, från S-skolans mindmappande kunskapsförakt på 1990-talet till Folkpartiets disciplinåtgärder i närtid.
Höger och vänster anklagar varandra för att inte bygga sin skolpolitik på forskning och erfarenhet, precis som att allt som funkar i Finland skulle funka i Flen.
Varken mer pengar, fler lärare, mer undervisningstid eller "rätt föräldrar" garanterar bra betyg. Snarare kan det vara tvärt om, enligt en kartläggning i tidningen Dagens samhälle (17/2013). Ett exempel är Oxelösund – med östra Sörmlands dyraste utbildning per elev är betygen är alarmerande låga.
Vittnesmål om vad skolans moras leder till är hårresande. Universitetsstudenter vet inte att en mening börjar med stor bokstav och de klarar inte av att läsa böcker, sa historielektorn Hanna Enefalk i P1-morgon i går. "[I] Sverige frågar lärarstudenter [...] vilka kapitel de kan hoppa över och om de måste gå på föreläsningarna" skrev historieprofessorn Dick Harrison och författaren Katarina Harrison Lindbergh förra året (SvD 1/4). "En universitetslärare i historia får sätta av tid till att lära sina studenter saker som han eller hon själv lärde sig på mellanstadiet", fortsatte de, i samklang med många andra akademiker.
S-politikernas förslag om en långsiktig skolpolitik är bra, men samtliga bör förpassa slöhetsideal och kunskapsrädsla till arkiven.
Ponera att de rasande akademikerna har rätt. Då är det en skam för vårt utbildningssystem att universitetsstudenter inte orkar läsa böcker.