Hur norsk gisslan i Algeriet hänger ihop med strider i Mali och franska trupper är inte det lättaste att överblicka. En mikroskopisk sammanfattning är att islamister tog Statoil-anställda som gisslan i Algeriet för att hämnas på Frankrike, landets gamla kolonialmakt. Detta efter att Frankrike slagit till mot Al-Qaidabesläktade islamistrebeller i Mali, som enligt fransmännen riskerar att bli ett islamistiskt maktcentrum som hotar hela västvärlden.
I Europa ställer sig politikerna nu frågan hur de ska undvika nykoloniala ingripanden. Men flyktingrädda europeiska debattörer vill att EU-styrkor med alla medel gör slut på konflikten i Mail. "Kriget är också Europas krig", enligt en ledare i tyska Die Zeit (17/1). Tyska trupper borde ställa upp i striderna precis som de franska, annars är risken stor att Europa "drabbas" av en massiv flyktingvåg, varnar ledarskribenten.
Men. För det första räknar FN:s flyktingorgan UNHCR med att flyktingar från Mali främst blir en stor utmaning för de afrikanska grannländerna. Flyktingrädda européer som tror att deras välfärdspengar kommer gå till malier har inte läst på. För det andra är det bra mycket lättare att blanda sig i ett krig än att ta sig ur det, som tidningen The Economist påminner (17/1).
Därför är det rimligt att EU skickar utbildare för att hjälpa Malis regering att bekämpa islamisterna, ett beslut som unionens utrikesministrar fattade i torsdags. Att EU ska stödja utomeuropeiska regeringar som vill etablera eller förstärka demokratin är grundmurat i unionens fördrag. Det är inte nykolonialism.
Endast som en parentes ges unionens ledare nu chansen att visa att EU kan vara den demokratiska kraft som förlöjligades efter Nobelutnämningen i december.