Cecilia Hansson bor på en gård i Viala och har fyra ridhästar. Hon köper sedan några år tillbaka alltid hö av samma leverantör och eftersom hon inte har utrymme för att lagra en årsförbrukning, så brukar hon hämta tre gånger om året. När det var dags att hämta så var höet redan sålt. En desperat jakt på foder inleddes och med hjälp av familj och vänner kontaktade hon ett 40-tal bönder och producenter utan att få napp. En bonde i Östergötland tyckte till slut synd om henne och bestämde sig för att avvara några balar.
‒Jag åkte totalt 26 mil i snöovädret för att hämta hö i min lilla hästlastbil. Jag fick med mig 65 balar hem. Sen har jag lyckats tinga 56 balar till av en som jag känner.
Balarna kostade 50 kronor styck i stället för det vanliga priset på 20-30 kronor.
‒Men säljarna är ändå humana. De skulle kunna säga 100 kronor eller ännu mer för jag har inget att välja på.
Cecilia Hansson har aldrig varit med om något liknande. Förra året var det visserligen svårt att få tag på grovfoder under våren men den här säsongen verkar det vara slut redan i december.
‒Jag tänkte: Vad gör jag när det här är helt slut? Nästa skörd kan man inte börja fodra med förrän i mitten på juli. Måtte vädret bli bättre så att hästarna kan gå i beteshage redan i maj. Sen får man kanske ge dem halm och lucernpellets.
Hos försäljarna går telefonerna varma och på Hay foder med mark i Vingåker, Björkvik och Finspångstrakten har man sålt slut på 600 ton hösilage.
‒Det är kaos, det ringer varje dag. Jag vill hjälpa folk och det är frustrerande. Det kommer att bli tufft i slutet av mars och i april. Många måste nog leta sig utomlands, säger Robert Journath.
Han har bara höjt priset cirka 15 procent för att täcka för skörden som uteblivit.
‒Det är ingen som prutar. Jag vill inte höja mer för jag vill ha kunderna tillbaka.