Det är skrämmande bilder av mänsklig ondska
Miljonstaden New York i ett hav av sirener, katastrofen på Manhattan, de kollapsande höghusen i World Trade Center. Den skrämmande känslan av att någon med berått mod hade försökt och lyckats ta livet av så många människor. Tankarna på skräcken hos de som stängts in i byggnaderna, hos de stackare som satt i de kapade planen på kollisionskurs mot skyskraporna och hos dem som skyndat dit för att hjälpa skadade från det första höghuset när det andra planet...
Usch. Det är bäst att slita sig från sådana tankar.
Min bästa kompis bor sedan flera år tillbaka i USA. Tankarna går självklart genast dit och jag kastar mig på telefonen. Han är hemma. Vårt samtal blir kort, det är många som vill ringa. Vi pratar ett tag om det overkliga.
Man blir spyfärdig, säger han.
Jag kan inte annat än hålla med. Det är ett land i chock. Vi diskuterar bilderna från Västbanken med firande människor. Jag hör att de satt djupa spår. Varför? Hur kan de? Jag försöker resonera något kring ett plågat folk fört bakom ljuset av våldets och terroristernas hantlangare. Resonemanget faller. Bilderna är motbjudande nog.
Allt är stängt, berättar min barndomsvän. Statliga byggnader har stängt dörrarna. Folk har gått hem. Skolorna har ställts in. Ingen är där.
Terrorister älskar barn. Idealiska måltavlor, säger min kompis.
Barn och oskyldiga människor.
Bilderna av kollapsande byggnader, brinnande Pentagon och skadade människor tränger sig på. Det är så nära, säger han, trots att det ändå inte är så nära, egentligen. Det är skrämmande bilder av mänsklig ondska. Ren, oskalad och fruktansvärd. Den går inte att rättfärdiga, även om det säkerligen finns de som kommer att försöka. Djävulens advokater brukar alltid finnas till hands, alltid som den rena betraktaren, den opartiska analytikern. Kvalificerat skitprat, så klart.
Tror du många kommer att säga rätt åt USA nu? frågar min barndomsvän.
Inte många, men säkerligen några, säger jag. Terrorismen har alltid en hejarklack. Skrämmande cynisk, men verklig. Den får aldrig stå oemotsagd. Acceptera inte argumentet det var rätt åt dem. Det visar på människoförakt.
USA är stängt. Västvärlden har höjt beredskapen, världsekonomin står nästan stilla medan börserna faller. Världen blir aldrig densamma. Resultatet blir hårdare kontroller, striktare säkerhetsåtgärder. Hotbilder ritas om. Ur askan och elden i New York kommer misstänksamhet och fruktan att spira. Såren kommer kanske aldrig att läka. Vilka de ansvariga är återstår att se, liksom vilka följder denna upptäckt kommer att få. Fruktan för upptrappat våld finns där, tydlig och pockande. Vi får hoppas på världens ledares klokskap.
Det är en sorgens dag i världens historia. Det är en mardrömmens dag, inte minst för alla som har nära och kära som drabbats. Men vi drömmer inte.
Så jobbar vi med nyheter