Det är svårare att se sig själv som pappahjälte
Vi pappor är alldeles för försynta. Vi tar bara ut 15,5 procent av föräldraledighetstiden. Ledigt och ledigt, förresten, man är en statligt avlönad förälder. För så mycket ledighet, mer än fysisk frånvaro från den vanliga arbetsplatsen, är det inte.
Ämnet ligger mig varmt om hjärtat eftersom föräldraledigheten är en förmån som jag själv använder mig av varje måndag sedan ett halvår tillbaka. Snart blir det också en längre tid på heltid.
Det är en riktig utmaning, men samtidigt oerhört roligt. Även när frukostbordet drabbas av blåbärspuré-tyfus. Eller när den svåra frågan Kan man äta ved? ställs på sin spets. När 02.25 och ingen lust att sova-festivalen når sin ljudmässiga höjdpunkt. Och till och med när stora blöjbytar-seminariet drar igång med en intensiv och välillustrerad hands-on-kurs för morgontrötta pappor. Även då.
Papporna i Nyköping är för övrigt piggast i länet på att ta föräldraledigt. Heja oss.
Det är däremot beklämmande att själva föräldraledigheten utgör en kvinnofälla. Det är bedrövligt när det är så att endast män får lönemässigt positiva effekter av föräldraledighet, medan kvinnor på något sätt anses tappa i kompetens och kvalifikation. För den som sett en högeffektiv supermamma in action är det fullständigt obegripligt. Då är det svårare att se sig själv som kompetensstinn pappahjälte när man står där orakad, i en vällingfläckad t-tröja och mjukisbyxor, tio över sex på morgonen och blandar gröt. Man är bara tacksam så länge sonen inte börjar tokgarva åt sin fumlige far och ringer mamma för att få hjälp. Nog sjutton är det fråga om mulitkompetensutveckling pappor och mammor är värda all löneutveckling de kan få.
Hur får vi då fler pappor att utnyttja en större del av föräldraledigheten? Det går inte att vifta bort frågan om höjda ersättningstak som en lyxdiskussion. Jag har sett att några s-märkta ledarsidor försökt, men då handlar det om att febrigt vifta bort svikna vallöften mer än något annat. Men vill man på allvar göra något åt fördelningen av föräldraledigheten är de ekonomiska incitamenten väldigt viktiga, kanske direkt avgörande.
Vi styrs alla av känslor och av logik. Jag är övertygad om att de flesta familjer sätter sig ned och räknar på hur familjeinkomsterna påverkas av det ena eller andra valet. Minus så och så med mamma hemma, minus så och så med pappa hemma. Så länge pappor i gemen tjänar mer än mammor är det en mycket stark förklaring till att papporna stannar mer på jobbet. Det är inte det att man inte vill vara hemma, det är fullt logiskt att familjer försöker hitta den optimala lösningen för sitt barns inledande år i livet. Så mycket mamma och så mycket pappa som möjligt till minsta möjliga standardsänkning.
Jämställdhetsarbetet i Sverige går sakta, långsamt och trögt. Ändå är det med överljudshastighet sett till historien och sett till andra platser på vår jord där kvinnor vardagligen förtrycks och trampas på. Den globala jämställdheten framstår närmast som ett uppdrag för Sisyfos och hans stenklot i Tartaros grotta. Att ta pappaledigt är kanske ändå det lättaste en man kan göra för ett mer jämställt samhälle.
Även om det egentligen är för sin egen skull och barnets.
Så jobbar vi med nyheter