Det är synd om Suha

I morse fick jag i min privata epost ett långt brev från Arafat. Nej, inte från Yassir, han är ju död. Det var undertecknat av Mrs Suha Arafat och hon berättar den mest fascinerande historia om hur den palestinska myndigheten och hon träter om miljontals dollar. Hon förföljs och skuggas i Paris och berättar att hon utsatts för tortyr från sin mans forna vapenbröder. Och nu behöver hon tydligen min hjälp. Jag ska bara låna ut min bankkonto en tid. . .

Ja, vad säger man? Spam, spam, spam som i den gamla Monty Python-sketchen. Ett tag så var det flera släktingar till Saddam Hussein som skrev till mig i samma ärende. Jag kan inte låta bli att finna själva läsningen fascinerande. Det är finurliga små bedragare som sitter och fantiserar, någon kallar sig Suha Arafat, någon annan Ali Hussein. Formuleringarna i skräpposten varierar, men landar alltid i en förfrågan efter bankkontonummer.
Numera har jag även börjat vinna i en mängd lotterier som jag aldrig har deltagit i. Vem går egentligen på detta? För någon måste ju göra det eftersom det inte är någon ände på alla de oönskade epostmeddelanden som landar i min privata mailkorg med rubriker som Konfidentiellt, Snabbt svar önskas, Snälla, läs detta och så vidare.

Den 1 april fick vi en lag som försöker komma till tals med de ökande mängderna skräppost ett gissel inte bara för mottagarna, utan även för hela Internet som måste bära bördan av att forsla runt skräpet. Lagen förbjuder så kallad oönskad epostreklam inom EU.
Men det är inte samma sak som stopp för skräppost. En del skräp går inte att applicera på lagen. Däribland brevet från Mrs Arafat. Däremot skulle det kunna gå som Försök till bedrägeri. Men kostnaden för att komma åt skurkarna är för stor, sett till den lilla preventiva inverkan det skulle ha.
Bästa vägen till en renare epostbrevlåda är, alla lagar till trots, så kallade skräpfilter och en rymlig papperskorg.

Olof Jonmyren, politisk redaktör