Det finns inga illegala kombattanter längre
USA:s högsta domstol har nu slagit fast att de frihetsberövade har rätt till en rättslig prövning. Antingen åtalas de för något eller så ska de sättas på fri fot. Som en följd därav kom igår beskedet att den svenske medborgaren Mehdi Ghezali, som suttit frihetsberövad på Guantanamo sedan 2002, nu släppts.
Att Bushadministrationen tvingas se till att fångarna på Guantanamo får en rättslig prövning eller släpps fria är en seger för demokratin och, faktiskt, en seger för kampen mot terrorismen. När demokratiska länder tummar på demokratiska spelregler urholkar man den värdegrund från vilken man säger sig bekämpa de antidemokratiska krafterna.
Hur mycket det ska ses som en seger för svensk diplomati är svårare att säga. Det är svårt att tro annat än att högsta domstolens beslut har varit avgörande även i det här fallet eller åtminstone påskyndat processen, även om detta förnekas från Pentagons sida.
Det innebär dock inte att den frigivne svensken ska ges någon hjältegloria. Exakt vad han gjorde i gränstrakterna mellan Pakistan och Afghanistan, där han greps, och i vilket syfte han var där, har aldrig klargjorts. Oavsett detta skulle han redan från första början ha behandlats som en krigsfånge eller en brottsmisstänkt av USA och därmed haft ett antal okränkbara rättigheter. Den skammen är USA:s att bära. I kampen mot terrorismen måste de demokratiska ländernas grundläggande principer avgöra vilka medel som tas till. Principer som hyllar orden frihet och rättvisa för alla.
Vad gäller svenska samvetsfångar har UD mer att göra. Sedan 2001 sitter svenske journalisten Dawit Isaac fängslad i Eritrea. Han sitter där fängslad av regimen för att han trodde på det fria ordet och på demokrati. Dawit Isaacs fall följs av såväl Amnesty som Reportrar utan gränser. Tortyr, godtyckliga gripanden och övergrepp mot politiska fångar är enligt Amnesty vardag i landet.
När ställer någon en fråga om hans öde till Göran Persson eller Laila Freivalds?
Så jobbar vi med nyheter