Det säger Johan Sandlund, kommunchef i Trosa, den kommun i Sörmland som lägger minst pengar på kommunikation. 700000 kronor kan jämföras med Eskilstunas drygt 19 miljoner kronor och Nyköpings tio.
Att kommunernas inbördes storlek gör avtryck på resurstilldelningen må följa en viss logik. Trosa, som nyligen fördubblade antalet anställda kommunikatörer från en till två, är dock bara den fjärde minsta sett till antal invånare.
De tre minsta kommunerna, Vingåker, Gnesta och Oxelösund har vardera tre kommunikatörer och lägger mer än dubbelt så mycket pengar som Trosa på kommunikatörer.
Johan Sandlund uppskattar att 90-95 procent av det Trosa kommun informerar om är vardagsnära händelser.
‒Och vem är bättre att kommunicera det än enhetschefen för verksamheten? Det finns en poäng med att mina chefer, min linjeorganisation har en förmåga att själva kommunicera med massmedia och medborgare. Jag vill också tro att det gör deras jobb lite roligare och skapar engagemang. Jag ser en risk i att allt som ska kommuniceras och informera ska läggas i en liten kub där bara kommunikatörer och informatörer verkar. Risken är att man tappar vardagskontakten med lokaljournalister, medborgare och företagare, säger Johan Sandlund.
Pär Eriksson, kommundirektör i Eskilstuna, ser främst två fenomen som förklaring till att kommunikationsresurserna nästan sjufaldigats sen år 2000. Dels den digitala utvecklingen som satt hemsidor och sociala medier i spel och skapat nästan oändliga möjligheter, dels en förändrad syn på vad som är kommunernas ansvar.
‒ När jag blickar tillbaka så ser jag inte att kommunerna var ansvariga vid större händelser, det sköttes av andra myndigheter, som polisen och länsstyrelsen. Bussolyckan i Fagersta (2003, när sex skolelever omkom och många skadades) blev en väckarklocka. Efter det ställdes nya krav på att en kommun ska kunna hantera allt från olyckor till problem med dricksvatten. Synen på att en kommun ska vara transparent, öppen och ge medborgarna saklig samhällsinformation har förändrats, säger han.
Och vem är bättre att kommunicera det än enhetschefen för verksamheten? Det finns en poäng med att mina chefer, min linjeorganisation har en förmåga att själva kommunicera med massmedia och medborgare.
Johan Sandlund, kommunchef i Trosa
Nyköpings kommundirektör Erik Carlgren säger att utvecklingen på kommunikationsområdet till och från har varit ifrågasatt.
‒Man har funderat på om det är rätt sätt att satsa kommunala resurser. Jag tycker att varje skattekrona ska gå till kärnverksamhet, men samtidigt har vi växande krav på kommunikation och information och det måste finnas en balans, säger Carlgren.
Jan Grönlund är landstingsdirektör och ytterst ansvarig för landstingets 23 personer starka kommunikationsorganisation som årligen kostar 14,5 miljoner kronor.
‒Kommunikationsresurserna har växt för att både ambition och krav på att vi ska kommunicera har ökat. Vi ska beskriva vad vi håller på med, men också konkret informera om öppettider, sommarstängningar och allt som kan påverka vår verksamhet. Det är en ständig diskussion kring hur mycket vi har råd att avsätta till kommunikationsresurser, hur stor vår ekonomistab ska vara och hur många som ska jobba med personalfrågor.
Någon sådan diskussion hörs inte i Katrinehoms kommun, enligt kommunchefen Sari Eriksson. I Katrineholm har kostnaderna ökar med 4,6 miljoner kronor sedan 2000. I dag uppgår antalet kommunikatörer till elva.
Sari Eriksson säger att Facebook, Twitter och Instagram blivit allt viktigare som redskap i dialogen med Katrineholmsborna.
‒ De skriver in och vi försöker svara snabbt. Vi tar många frågor och diskussioner den vägen också, det handlar om tillgänglighet. Att kommunikationen blivit allt viktigare och går allt snabbare är den främsta anledningen till att vi blivit fler. Vi omvärldsbevakar också mer, spanar, ser vad som händer runt omkring och vad som är på gång, säger hon.
‒Jag är inte helt övertygad om att alla resurser man lägger ner på att synas och verka på sociala medier är rätt använda, säger Johan Sandlund.
Eskilstunas Pär Eriksson betecknar den nuvarande kommunikationsnivå som rimlig. Han flaggar dock för att det kan finnas en baksida med att kommunikationsflödet växer och utrymmeskonkurrensen ökar. Förutom att myndigheterna slåss om uppmärksamheten med externa aktörer så finns det även en intern konkurrensen mellan exempelvis skola, äldreomsorg och kommunala bolag som alla vill lyfta fram sitt.
‒Alla menar väl, och alla vill skicka ut så mycket information som möjligt, men är det någon som läser och tar del av informationen?
Myndigheternas allt starkare grepp om informationen gör att möjligheten att påverka medborgarnas val och intryck ökar. Att den makten förpliktigar är de medvetna om.
Att kommunikationen blivit allt viktigare och går allt snabbare är den främsta anledningen till att vi blivit fler.
Sari Eriksson, kommunchef, Katrineholm
Landstingsdirektör Jan Grönlund ser dock ingen risk för att information blir filtrerad och ensidig.
‒Det får väl andra bedöma men jag tycker att vi är måna om att det hela tiden ska vara en saklig information. Vi speglar även de synpunkter som finns på vår verksamhet och kommunicerar med våra medborgare även när det finns kritiska synpunkter, säger Grönlund.
‒ Kommunikationen ska vara kvalitativ, transparant och trovärdig. Det är oerhört viktigt för att vi inte ska hamna i de lägen som det finns farhågor kring, som att det är filtrerande och tillrättalagt. När det handlar om kommunikation av politiska beslut och hur man planerar stadens utveckling så måste informationen vara saklig. En kommunikationsfunktion ska inte vara en funktion för den sittande majoritetens politik, säger Erik Carlgren.
Enligt Sari Eriksson är riskerna för övertramp små.
‒Visst väljer vi vad vi vill kommunicera när vi tar initiativet, och man skulle kunna tänka sig att vi bara kommunicerar sånt som är positivt. Men vi kommunicerar jämförelser, rankingar och annat oavsett om det är bra eller dåligt för Katrineholm.
Erik Carlgren i Nyköping medger att kommunal kommunikation kan ha drag av marknadsföring.
‒Besöksnäring och varumärkesarbete med exempelvis kampanjer som syftar till att få inflyttare är naturligtvis av säljande karaktär. Men, och det har vi diskuterat mycket internt, vi kan inte sälja annat än det vi har. Det måste finnas en trovärdighet i den produkt man säljer.
‒Det går inte att ge någon glättad och ensidig bild, och det vill vi inte heller, medborgare och media ser igenom det, säger Pär Eriksson.
Hur kommer det sig att den som är ytterst ansvarig för kommunens kommunikation tjänar 10 000 kronor mer i månaden än räddningschefen?
‒Jag har varit mån om att kommunikationsdirektören ska ha samma status och roll som vår ekonomidirektör och personaldirektör. När jag kom till Eskilstuna för åtta, nio år sen så hade inte kommunikation den statusen. När rollen uppgraderas följer lönen med. Det är ett uttryck för att vi tycker att den här frågan är viktig, säger Pär Eriksson.