Det handlar om mer än en tvekamp

Om det nu hade varit så att socialdemokraternas problem uteslutande berodde på en impopulär partiledare. Men det är att göra problembilden för enkelsidig. Att statsministern inte haft samma popularitetsframgångar som när han vid senaste valet dansade med en ko i tv och kallades Mys-Persson är bara en del av en bredare utveckling.
Regeringspartiet och dess nära lierade bundsförvanter i LO-borgen har under en längre tid konfronterats med skandaler. Många av dessa framstår som effekter eller frukter av att ett enda parti under så lång tid i svensk politik suttit på så mycket av makten.
Detta bidrar till att bilden av maktpartiet blir allt tydligare. Makten framstår som det åtråvärda, den politiska visionen är som tydligast luddig, mest frånvarande. Att partiets ungdomsorganisation haft uppblåsta medlemssiffror inte främst för att få särskilda offentliga stöd utan främst för att medlemstalen blivit legitima brickor i ett internt spel om makt och inflytande, är talande i sig. Summan av allt det ovan nämnda utgör den barlast socialdemokraterna går till val med. Kombinera sedan detta med stopplagar och bristen på nya jobb.
För den som befinner sig i ett så utsatt läge, är det ett vanligt motdrag att försöka demonisera motståndaren. Hittills har dock försöken att få moderatledaren att framstå som farlig och självgod fallerat. Moderatspöket är blekt. Det beror delvis på att moderaterna har genomfört ett antal uppmärksammade positionsförändringar sedan Reinfeldts tillträde. Men framför handlar det om att alternativet till regeringen Persson är en borgerlig allians. Dess politik är inte de moderata förslagen, ju närmare valåret 2006 vi kommer desto mer fasta konturer får alliansens gemensamma mål och förslag.

Popularitetssiffrorna för de enskilda partiledarna är ingalunda ointressanta, Göran Persson är inte bara förbisprungen av moderatledaren i senaste mätningen utan också av centerledaren Maud Olofsson. Men personfrågan täcker inte allt. Det som i slutänden måste bli avgörande är om Alliansen framstår som hoppingivande och framtidsinriktad, då blir regeringsalternativen tydliga.