Det intressanta är levande
Motivet ska gärna vara något levande det är först då som det blir riktigt intressant. Det tycker konstnären Roland Öqvist som nu ställer ut i stadshuset i Nyköping.
Men efter ett antal år frågade jag mig själv: ska jag sitta i det här lärarrummet till pensionen?. En kompis undrade om jag kunde göra lite reklamjobb och jag började jobba med det på heltid som frilans, berättar Roland.
Det är alltså som att den yrkesmässiga cirkeln har slutits på något sätt. Konsten har Roland hållit på med i hela sitt liv. I utställningen i stadshuset blandas nästan alla tekniker inom måleri: akryl, teckning, oljepastell, akvarell, screentryck. Det ser nästan ut som om det är olika konstnärer som har målat de olika verken. Från en hastig kroki i krita till fantasifullt färggranna kossor i akryl. På nästa vägg ett par porträtt och Stockholmsvyer i akvarell.
Jag tycker om att prova på det mesta, det är kul att byta teknik och hitta olika sätt att uttrycka sig. Det är spännande att se hur långt man kan dra det. Ibland blir det bra, ibland inte alls bra, haha.
När Roland målar får det gärna vara något levande på bilden. I hans fall blir något levande ofta en ko, tidigare låg tyngdpunkten på kråkor.
Jag har inte tänkt på att djuren återkommer, jag tycker att människor är lika intressanta. Men det ska vara levande varelser med i alla fall, det är det levande som är intressant.
Komålningarna har en nästan drömsk känsla. Kor som flyger, kor i olika färger, kor i motljus... Rolands kofascination började för ett par år sedan när han var ute en sommarmorgon och skissade.
Kropparna och formerna går att variera nästan i oändlighet, man kan lattja med färger. Man kan dra åt alla möjliga håll och det är roligt att leka med. Jag upptäckte förra året att människor har ett förhållande till kor som jag inte var medveten om när jag började. Det kanske är den där stora massan och lugnet.
Det är på sommaren som Roland tar fram sina målarpenslar på allvar, då står han ute och målar. Men han försöker även att gå på så mycket krokiteckning som möjligt. Det är nästan som yoga, tycker han, en avslappnande övning som man blir pigg av.
Och så tränar man öga och hand, det konstnärliga seendet.
Om Roland får tag i en bra lokal eller ateljé skulle han gärna ge sig på skulptur. Han har redan skulpterat lite i trä, ett par kråkor.
Men jag tror att koformen skulle passa som skulptur. Jag skulle vilja göra en liggande ko i brons på Smörtorget. Den skulle vara kovarm så man skulle kunna sitta på den på vintern och värma sig. Det vore en kul idé.Lina Pihl
Fotnot: Utställningen pågår till och med tisdag.
Så jobbar vi med nyheter