Det kallar jag mobbning inte barn som leker

När jag tidigare i veckan kom gående vid Släbroskolan, såg jag två pojkar (ca 10 år), varav den ena slet ner den andre från en klättervägg och skrek grova könsord. Pojken fortsätter och vrider runt armen på honom och han tvingas ner på marken. Han drar då pojken genom sanden och fortsätter skrika könsord och bögjävel.

Jag går fram till pojken och frågar vad han håller på med. Vi leker bara, får jag till svar och nu står han och måttar sparkar mot magen, skriker återigen en massa glåpord.
Pojken som ligger på backen ser väldigt rädd ut och säger att vi leker inte alls.
Jag fortsätter och frågar om det är okej att använda sådana ord till varandra och att man inte håller på att slåss på det viset. När jag vänder mig om, ser jag med lättnad en lärare som kommer emot mig.
Jag säger till honom att ni kanske ska kolla efter era barn lite bättre. Då säger han:
Nej, det är lugnt. De leker bara. De brukar göra så.

Jag går ifrån platsen med ren ilska inom mig. Här försöker man stoppa ett bråk som jag vill kalla mobbning, men läraren står helt på mobbarens sida.
Det är väl antagligen så att det blir för jobbigt att ta upp detta med föräldrarna eller läraren kanske tycker att pojken är ett hopplöst fall.
Jag tycker att det jag såg var väldigt tråkigt och helt oacceptabelt och hoppas att det finns bättre lärare än så. Det är jag helt övertygad om.

Johanna