Vi svenskar är ett av världens mest trendkänsliga folk. Så inleder Stefan Sauk sin föreställning "Sauk fortfarande skeptisk – and some fcuking music", som kom till Nyköping på lördagen. Och nej, det är ingen felstavning - Sauk har valt att stava det så för att ge ett långfinger till "landet i väst".
I konsertsalen på Culturum är de flesta i publiken över 50, de har sett "Tillfälligt avbrott" och känner till mannen som står på scen väl. 25 år har gått sedan "Lorry" och "Tillfälligt avbrott" och Stefan Sauk vill kunna säga saker han kunde göra då. Han tycker att det kulturella taket för vad som får och inte får sägas har sjunkit, därför spenderar han drygt två timmar på scen med att dansa kring ämnen som han kallar "trendord", varav några är värdegrund, miljö och genus.
Publiken skrattar ofta och mycket, men det landar fel. När Sauk står långt fram på scenen och säger allvarligt "Kineser har ingen empati", fastnar skrattet i strupen. Publiken vet att det är konstigt att skratta åt det. I själva verket är det en grov generalisering och Sauk verkar i det ögonblicket testa publiken. Efter en stunds tystnad ler han tillgjort och publiken andas ut. Äntligen får de skratta åt påståendet om kineserna. Och skrattar gör de, högt. Nästan lika högt som innebörden av skrattet verkar flyga över deras huvuden.
Stefan Sauk gillar lika, eller olika, fast säger att om alla gillar olika så gillar vi ju lika. Bit för bit river Sauk bort bladet från munnen, och ut kommer en förvirrande blandning av fördomar, förlöjligande av asiater och norrländska. De få gånger Sauk förmedlar genomtänkt samhällskritik under föreställningen är publiken så förvirrad att de inte gör annat än skrattar åt eländet.
Låt oss titta på bonoboaporna, de löser eländet med sex och det är ju kul att titta på apor som har sex. Eller, det verkade publiken tycka i alla fall. Och Sauk satt själv och skrattade åt filmen som projicerades på duken bakom honom på scenen. Det skiljer bara två procent mellan människans och bonoboapans DNA, förklarar Sauk. Vi är biologiska varelser, fortsätter han sedan, och lägger grunden för vad som är hans kommentar på dagens genusdiskussion.
Sauk härmar en genusforskare som pratar om hur mängder av pengar ska läggas på att brandkåren ska bli jämställd. Syftet med "genusforskaren" tycks vara att bevisa att kvinnor alltid kommer att vara sämre än män för att det är så vi människor föds. När han sedan fortsätter prata om genusperspektiv som det mest onödiga som finns och spår sarkastiskt framtidens män och kvinnor som könlösa gråsuggor, har jag lust att ställa mig upp och gå. Jag orkar inte mer av hans gubbiga, självgoda och så "fcuking" trötta värdegrund. Men jag stannar. Väntar på en skruv, en twist som får publiken att fundera på vad de egentligen skrattat åt i två timmar. Det kommer inget och Sauk applåderas av scenen.