Det som skrämmer de flesta är krig
Mitt årliga tandläkarbesök satte en riktig tandläkarskräck i mig. Visserligen har min favoritsysselsättning aldrig varit att gå till tandläkaren, men efter årets besök tror jag aldrig mer att jag går tillbaka dit.
Trots att jag efter omständigheterna mår alldeles utmärkt, har den där riktiga panikkänslan jag fick när jag satt i tandläkarstolen satt sina spår. Jag har numera tandläkarskräck!
Alla har vi någonting vi är lite rädda för, och skräcken påverkar en. Att vara rädd får en att känna sig otroligt liten. Liten i vår då så stora värld. Det som sätter skräck i oss är ofta mycket mäktigare och starkare än oss själva, vilket får oss att känna oss otroligt hotade. Vad som gör att vi känner oss hotade varierar mycket från människa till människa.
Någon har kanske, precis som jag, tandläkarskräck. Någon annan kanske har orm- eller spindelskräck, och någon tredje kanske är så mörkrädd att den inte kan sova på nätterna utan en lampa som är tänd.
Skräckfilmer, måste jag ju erkänna, är en till sak som gör mig rädd. I helgen var jag och vännerna på bio och såg en skräckfilm, och den var riktigt ruggig, måste jag medge. Innan var vi väldigt tuffa, men efter filmen kändes den annars så korta vägen hem oändligt lång och läskig. Varenda bil eller människa vi såg och minsta lilla konstiga ljud vi hörde målade upp rena rama skräckscenariot i huvudena på oss.
Fast nu i efterhand, när man har lugnat sig lite, känns den där korta promenaden inte så farlig ändå.
Säkert är det inte bara jag som någon gång har blivit rädd för en skräckfilm. De är ju kalla, råa och vidriga. Ändå tittar man på dem. Kanske gillar människor den där skräckkänslan som kommer när man ser en riktigt obehaglig film. Egentligen vet jag inte ens riktigt varför jag ser vissa filmer. Jag har nog aldrig varit så rädd för någon film som när jag gick i fyran och såg på Vulcano. Trots att jag visste att det inte finns några vulkaner här i Sverige hade jag svårt att sova i flera veckor. Trots min skräck för den filmen tittade jag ändå på den en gång till eftersom hela min klass skulle titta på den. Och jag blev lika rädd igen.
Något annat som skrämmer mig är hur elaka människor kan vara mot varandra. Ibland när jag läser i tidningen om någon som har blivit mobbad och slagen i hela grundskolan blir jag rädd för hur förskräckligt illa man faktiskt kan behandla någon. Det är helt sjukt hur illa människor kan behandla personer som inte har gjort dem någonting. Det skrämmer mig att folk avsiktligt kan säga elaka saker till någon och se hur ledsen och sårad den personen blir utan att hata sig själva.
Jag tror skräck är något människorna alltid kommer få leva med. Vad skrämmer
dig? Det som skrämmer de flesta är krig! Det kommer nog alltid existera, och så länge krig finns kommer människan alltid vara rädd!
Skrämmer inte det dig?
Så jobbar vi med nyheter