Det stinker runt Sjötången
Personliga tillhörigheter som porslin, köksredskap och sänglinne ska bort, för i Oxelösund är egen härd inte längre någonting värd. Sjötången omvandlas till sjukhem med kommunalt porslin i gemensamma kök. Kommunala sängkläder i rum där parketten bytts mot plastmattor och ett minimalt kylskåp blir det som återstår av köket. De gamla tvingas betala helpension trots att de kanske varken vill eller har råd med kommunens påtvingade omsorg. Detta är inte 1860-talets fattigvård utan de äldres framtida situation i Oxelösund. Denna omfattande förändring av Oxelösunds äldreomsorg har inte delgetts kommunens innevånare. Allmänheten är ovetande och har inte fått ge sina synpunkter.
Någon offentlig debatt har inte funnits. Ingen styrande har i förväg bemödat sig om att upplysa de boende eller deras anhöriga om konsekvenserna. I november 2003 uppvaktade kommunen regeringskansliet med en 5-sidig inlaga, där man med alla medel försökte få dispens för kraven på ombyggnad.
Man påtalade Sjötångens alla fördelar och redovisade de boendes, personalens och distriktsläkarnas entydiga bild av ett väl fungerade servicehus.
Efter regeringens avslag 2005 gjordes en kommunal helomvändning. Plötsligt var de tidigare lovorden inte värda någonting. Det som började som en dispensansökan för att slippa bygga om badrummen slutade med att politikerna vill göra om Sjötången till ett sjukhem. Vad är det i Oxelösund som ändrats så radikalt på så kort tid, att det av politikerna tidigare lovordade servicehuset inte längre får finnas? De äldre kommer att tvingas bo i ensamhet i egna lägenheter till dess de är så gamla eller sjuka att det inte längre är ekonomiskt försvarbart att vårda dem i hemmen.
Är det den sortens gemenskap och trygghet vi vill ha? Ska privata äldreboenden bli enda alternativet i en socialdemokratisk välfärd?
Stefan och Karin Hammar
Så jobbar vi med nyheter