Digital övergång med onödiga besvär

I takt med att första nedsläckningsdatum kryper närmare ökar kritiken mot det digitala tv-nätet, det som tar över när det analoga släcks. I grunden är marksänd digital-tv en förändring som ska förbättra kvaliteten på utsändningarna och skapa utrymme för fler kanaler. Bra så. Men samtidigt är det ett uttryck för ett onödigt kontrollbehov hos staten att styra kanalutbudet och tv-tittandet.
Redan idag finns digital-tv i ett stort antal hem. För andra hushåll kommer övergången att kräva nya investeringar främst i digitalboxar men kanske även i nya tv-antenner. Dessa kostnader får varje hushåll bära. Tv-licensen är nämligen kopplad till själva tv-apparaten och inte det faktum att man kan ta emot och se tv-utbudet. Annars hade staten säkert tvingats utlova en avsevärd rabatt på licensen under övergångsskedet. Ingen tv är gratis, inte heller public service även om det gärna framförs som om det vore fritt. Det är magstarkt att tvinga folk att betala avgift för en apparat som inte ens kan ta emot public service-utbudet. Avgifter för satellit-tv och kabel-tv går ju annars ut på att betala för det man vill se.

Det finns krångel med den nya digitala ordningen som borde ha lösts innan man puttrar igång på allvar. Att varje separat tv behöver en egen mottagningsbox för att kunna ta emot program, exempelvis, är både bökigt och kostnadskrävande. Kombinera sedan detta med det faktum att det inte är möjligt att spela in program från en annan kanal än den man tittar på än så länge. Det verkar vara upplagt för kamp om makten över fjärrkontrollen i många hem.
Grundregeln för denna digitala tv-revolution borde ha varit: att allt ska göras så enkelt som möjligt för mottagarna, alla de tv-innehavare som finansierar public service-tv. Visserligen går det att koppla om sladdar i hemmen och flytta boxar hit och dit, men smidigt är det inte. Om nu inte syftet var att skapa en hög efterfrågan på boxar, för att få fart på utvecklingen.

Allt detta är troligen barnsjukdomar för en övergångsperiod. Tekniken måste bli smartare och kopplingarna för ett hem med flera tv-apparater bli enklare. Eftersom staten redan kan besluta vilka kanaler som måste ingå i aktörs tv-utbud finns det ingen anledning att ha statliga bolag som säljer tv-utbud till hushållen. Staten borde därför sälja sin andel i Boxer och låta marknaden driva på teknikkonkurrensen och prispressen.