Diskrimineringshysterikränker lagstiftningen

Om man varken kan eller vill, går det alltid bra att känna sig kränkt. I Sverige har rätten att vara kränkt blivit så oemotsagd att det har utvecklats en statlig diskrimineringsindustri. Diskrimineringsindustrin är landets enda industri som inte påverkats av lågkonjunkturen. Särreglerna är vanligare än någonsin: i välfärden, i vardagen.
Diskrimineringsindustrins inflytande på landets politiker är stort. Ibland blir resultatet rent beklämmande. I det ekonomiskt misskötta landstinget menar exempelvis Den Nya Majoriteten att en gynekologmottagning för lesbiska är välinvesterade skattepengar samtidigt som man väljer att kraftigt försämra den palliativa vården i livets slutskede. Någon kan ju känna sig kränkt.
Syftet är gott. Men vad som först kan tyckas som en liberal reform blir motsatsen. Särregler resulterar i sexuell, etnisk eller åldersmässig apartheid. När individer utifrån en viss tillhörighet ges särskilda villkor klumpas hon eller han in i ett kollektiv utan att ens ha bett om det. Diskrimineringsindustrins slutprodukt påminner således mer om gårdagens Sydafrika än dagens Sverige. Civilsamhället faller i bitar.
Förlorarna i diskrimineringsspelet är först och främst individer som inte syns. Många av dem som delvis saknar utrymme på den mediala arenan är just äldre. När politiker och näringsliv vill övertrumfa varandra i visad tolerans är rosa kapital en smartare investering än orangea kuvert. Därför kommer Sörmlands lesbiska att få en alldeles egen gynekologmottagning medan övriga delar av verksamheten drar åt svångremmen.
När Folkpartiet i en debattartikel påpekar diskrimineringen mot äldre har man alltså i sak rätt (DN 1/3). Om Ingvar Kamprad är för gammal för att låna pengar i sin egen bank är något bevisligen galet. I takt med att allt fler blir äldre är det hög tid att se över hur vi ser på åldrande i Sverige. Men Folkpartiets lösning fastnar i kränkthetsfällan. I stället för att ropa på mindre särregler kräver partiet en ännu hårdare diskrimineringslagstiftning.
Liberalare vore att ifrågasätta rätten att känna sig kränkt. Kränkt betyder faktiskt att någon våldför sig på dig. Att inte kunna gå till en särskild gynekolog eller kunna ta ett nytt banklån har ingenting med våld att göra. Innebörden i begreppet kränkt måste tas tillbaka. Om inte riskerar diskrimineringsindustrins kränkningar av vettiga lagar och regler dessvärre att fortsätta.