Gravstenen är placerad till höger utefter gången som leder fram till gravkapellet. På baksidan av gravstenen står det – under sju numera nästan osynliga stjärnor:
Sof sött, sof lugnt derinne
Den wård som restes här
Ifrån din hembygd är
Och af din mor ett minne
Ömma ord från en sörjande mor till sonen som dött långt hemifrån.
På stenens framsida står följande:
HÄR UNDER HVILAR FENRICKEN VID KONGL.LIF-REGIMENTETSGRENADIE. CORPSFRANS VICTORMÆXMONTAN
-.-
FÖDD I ÅBO STAD
DEN 4 SEPTEMBER 1804
DÖD DEN 24 JULI 1832
Gravsten är ännu i relativt bra skick, över texten finns en förgylld fjäril som sannolikt ska symbolisera uppståndelsen.
Under stenen vilar den vid sin död 28-årige fänriken Frans Victor Mæxmontan. Han föddes i Åbo 1804, tog studenten i Åbo 1821 och tog därefter tjänst vid Livgardets grenadjärkår i Sverige. Han var var son till handlanden, kommersrådet Jacob Mæxmontan (1760–1829) och Margareta Elisabeth Roos (1773–1856). Frans Victor var ende sonen. Släkten Mæxmontan är en gammal finsk prästsläkt vars rötter finns dokumenterad från 1572.
Efter att Sverige förlorat Finland flyttade många svensksinnade finnar till Sverige, andra som inte kunde lämna hemlandet skickade i stället sina söner för att studera eller skaffa sig ett yrke. En av dem som kom till Sverige var den unge Mæxmontan. Han skrevs in i Kungl. Lif-Regementets Grenadier-Corps och kom att 1831–1832 vistas i Nyköping tillsammans med en del kollegor. Samtiden beskriver honom som en lång smärt man, blond, med livliga intelligenta drag.
Sommaren 1832 hade han fått permission för att besöka sin mor i Åbo. Hans resplan var att i en liten roddbåt möta upp Norrköpingsbåten, medfölja den till Stockholm och därifrån färdas med ångbåt till Åbo. Han hade också lovat att för en löjtnant Montells räkning inbetala en större summa pengar som han vid avfärden från Nyköping mottog av honom.
En blåsig julidag begav han sig så iväg i en liten roddbåt tillsammans med en skärgårdsgosse. Roddturen gick bra ända till dess att de passerat Kölhalsen, då Mæxmontan hastigt reste sig upp i båten för att ta fram något ur sin kappsäck. Båten vickade till, kantrade och båda hamnade i vattnet. Mæxmontan, som inte kunde simma och som hamnat så långt från båten att han inte nådde reglingen, försvann snart i vågorna. Gossen lyckades hålla sig fast en stund, men förlorade snart medvetandet. När han vaknade till liv igen låg han uppspolad på ett skär, det tog nästan ett dygn innan han lyckades påkalla sin belägenhet till en segelskuta på väg in till Nyköping.
Pojkens något förvirrade berättelse om den hemska olyckan spred sig i staden och väckte sorg och bestörtning. Man skickade ut folk till olycksplatsen för att leta efter Mæxmontan, men hittade varken honom eller båten. Veckorna gick, inget spår av den förolyckade. Nu började rykten gå, detta plötsliga försvinnande, den stora summan pengar han bar, och det ryktades att Mæxmontans kappsäck med innehåll i smyg blivit sålt i staden. Nu talades det om dråp och rån!
Myndigheterna fortsatte sina efterforskningar och femtio riksdaler utlovades till den som kunde lämna upplysningar om händelsen. Men så – i Nyköpings Weckoblad den 1 september – stod följande korta notis: Fänrik F.W. Mæxmontan omkom vådligen den 24 sistlidne juli, 28 år gammal.
En man från Nyköping hade varit ute i skärgården för att bärga sjöfoder (vass, fräken, löv). Nära Kölhalsen hade han sett något som glimmade i vassen och när han rodde dit upptäckte han en epålett i vattnet. I vassen låg liket av en uniformsklädd man och då kom han ihåg olyckshändelsen som det hade talats så mycket om inne i Nyköping. Han kom också ihåg den utlovade belöningen så han återgick till arbetet utan att säga något till arbetskamraterna.
På kvällen vände han tillbaka och drog upp den döde i båten, tog honom i land och reste själv in till Nyköping. Mæxmontans vänner reste ut och identifierade sin kamrat. Undersökningen visade att skärgårdspojken berättat sanningen – sedelbunten, pengar och papper återfanns i fickorna. Liket fördes in till Nyköping där man strax begravde honom.
Från Åbo sände modern minnesvården med de ömma orden om sonen att resas på graven.
Barbro Stålheim
Källor:
Anna Govertina Indebetou (1866–1942) m.fl. uppsats 1892 i Södermanlands läns tidning.
Genos nr 22, 1951 utgiven av Genealogiska samfundet i Finland.
Rötter, Faktabanken, Gravstensinventeringen, databas m gravstenar
Fotografi från Nyköpings västra kyrkogård: Barbro Stålheim 2013.