Ulf Kristersson föddes i Lund men hamnade som 6-åring i Torshälla utanför Eskilstuna. Där växte han upp som son till två lärare, även om pappan så småningom vidareutbildade sig till ekonom. Efter att ha tillbringat grundskoleåren på Gökstensskolan hamnade han på S:t Eskils gymnasium där han läste samhällsvetenskapliga programmet, med ett års uppehåll för att jobba i en fotoaffär. På fritiden tränade han och tävlade i gymnastik. Under gymnasietiden tog hans intresse för politik fart, när han kom i kontakt med skolans elevråd som han beskrivit som "vänsterinriktat".
Elevrådet var attraktivt för mig men jag tyckte ju inte som dem
‒Elevrådet var attraktivt för mig men jag tyckte ju inte som dem. Därför startade vi en moderat skolförening i stället. Det här var ju en tid, slutet på 70-talet och tidigt 80-tal, då man började ifrågasätta. Varför har vi tv-monopol till exempel? Jag var en del av det och då föll det sig naturligt att bli moderat för mig.
Så beskrev Ulf Kristersson gymnasietiden i en intervju med Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning den 4 november 2011.
Efter militärtjänstgöringen i Enköping var planen först att gå i föräldrarnas fotspår och bli lärare, men i stället blev det nationalekonomi vid Uppsala universitet. 1988 tog han civilingenjörsexamen. Samma år blev han också riksordförande för Muf, Moderata ungdomsförbundet.
Hans färd upp för den politiska karriärstegen fortsatte med en plats i riksdagen 1991. 1992 råkade han dock ut för ett bakslag. Då utmanade Fredrik Reinfeldt honom i kampen om ordförandeposten för Muf. Ulf Kristersson förlorade med bara några enstaka röster, och osämjan ska sedan ha bestått i många år och orsakat en bestående splittring bland de unga moderaterna. I en artikel i Aftonbladet 2010 hävdade en icke namngiven källa att Kristerssons anhängare, så kallade "Ulfare", inte var önskvärda när Reinfeldt bildade sin första regering 2006.
I en intervju med Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning 5 november 2010 beskrev Ulf Kristersson kampen så här:
‒Vi slogs om samma jobb och han vann, så antagonister var vi. Efterspelet däremot är överdrivet. Det beskrevs som att vi hade stora politiska skillnader vilket var helt fel. Det handlar mycket mer om temperament. Vi är väldigt olika.
1999 lämnade Ulf Kristersson politiken för en tid och jobbade som kommunikationschef på ett IT-företag. Men han kunde inte hålla sig borta länge. Efter valet 2002 blev han kommunalråd i Strängnäs kommun. Under fyra år var han med och banade väg för bygget av det efterlängtade dubbelspåret. Han höll hårt i plånboken och sparade pengar, men var också delaktig i förberedelserna inför Thomasgymnasiets flytt till gamla P10-området – en affär som i efterhand blev dyr för kommunen.
Kommunalvalet 2006 blev en rysare. Även om siffrorna för Moderaterna såg bra ut dröjde det länge innan det stod klart vilka partier som de skulle samarbeta med. Till slut blev det dock en fempartiskoalition, Alliansen plus Strängnäspartiet, med Ulf Kristersson i spetsen.
Det dröjde dock inte länge innan Moderaternas andranamn Ann Landerholm fick ta över kommunalrådsposten. Ulf Kristersson hade under valet figurerat i gissningsleken om vem som skulle ta plats i den nya borgerliga regeringen, anförd av Fredrik Reinfeldt. Men något erbjudande kom aldrig och i oktober var det uppdraget som socialborgarråd i Stockholm som fick Ulf Kristersson att lämna Strängnäs. Tjänsten krävde att han var skriven i huvudstaden, och huset i Strängnäs hyrdes ut.
Flyttlasset gick till en 125 kvadratmeter stor hyresrätt på Södermalm, tillhörande Ersta diakoni. På grund av detta hyreskontrakt hamnade den tidigare Strängnäspolitikern i blåsväder. Han utreddes av riksenheten mot korruption, misstänkt för att ha utnyttjat sin yrkesroll för att få ett lägenhetskontrakt som enligt Erstas policy ska gå till hemlösa eller misshandlade kvinnor alternativt egna anställda. Först efter tre månader las utredningen ner. Statsåklagaren kunde inte se att politikern låtit sig mutas, utan att diakonisällskapet ofta bröt mot sin egen hyrespolicy. Ulf Kristersson kunde inte heller på egen hand fatta beslut som kunde gynna Ersta diakoni i sin roll som socialborgarråd. I lokalpressen kommenterade han anklagelserna såhär:
‒Jag visste hela tiden att jag inte hade gjort något fel, och det bekräftades av den rättsliga prövningen.
Det var inte enda gången under tiden i Stockholm som Ulf Kristersson fick rubriker i pressen. Aftonbladet konstaterade att socialborgarrådet gjort fyra resor till Kina, bekostade av skattmedel, utan att de hade någon direkt koppling till hans uppdrag. Men Ulf Kristersson slog ifrån sig och menade att han representerade Stockholm i internationella sammanhang, och att han passade på att diskutera social utveckling under tiden. "Vartenda kvitto var genomgånget" sa han, och tog sig helskinnad ut på andra sidan.
Jag vet vad det innebär att få sin heder ifrågasatt, det är en ganska brutal process
2010 blev det bråk om en lägenhet igen, den här gången en på Kungsholms torg i Stockholm som hustrun Birgitta Kristersson haft sedan 2001. Hon ska ha fått lägenhetskontraktet eftersom hon var god vän med fastighetsbolagets vd, och sedan fick paret ha kvar den trots att de var skrivna på andra adresser. Det är något som bolaget i vanliga fall inte godkände, och Ulf Kristersson fick kritik för att han låtit sig särbehandlas.
När Håkan Juholt avgick ett par år senare kommenterade Ulf Kristersson hur det är att bli synad i sömmarna.
‒Jag vet vad det innebär att få sin heder ifrågasatt, det är en ganska brutal process. Men det är en del av politikens spelregler. Man ska göra rätt, det är en mycket rimlig förväntning på politiker, sa han.
2010 verkade till slut stridsyxan mellan Kristersson och Reinfeldt ha grävts ner, när den senare utsåg sin forna rival till socialförsäkringsminister. Genast tog hela familjen Kristersson sitt bohag och flyttade hem till Strängnäs igen, till huset nedanför domkyrkan som de valt att ha kvar under de fyra åren i Stockholm.
Redan vid tillträdandet som socialförsäkringsminister visste Ulf Kristersson att han hade fått ett tufft uppdrag. Reinfeldtregeringen var hårt kritiserad för de skärpta reglerna för sjukförsäkringarna. Bland annat hade Kristerssons företrädare Cristina Husmark Pehrsson (M) infört en tidsgräns för hur länge någon kan få sjukpenning, och därmed uppfunnit begreppet "utförsäkrad".
‒Människor har hamnat mellan stolarna och inte blivit behandlade som de borde ha blivit av en bra försäkring. Så det finns ju en del saker att titta på, sa han till Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning i samband med utnämningen.
Under hans tid som minister minskade sjukskrivningarna inom vissa grupper. Men 2012 tvingades han backa om vilka regler som ska gälla för hur arbetsförmågan hos en sjukskriven ska bedömas. Oppositionen hotade med en misstroendeförklaring om inte regeringen gick med på att återgå till de äldre, något mer generösa, reglerna.
Efter valförlusten 2014 blev Ulf Kristersson Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson. Partiledaren Fredrik Reinfeldt lämnade politiken helt. Han ersattes av Anna Kinberg Batra som fått kämpa hårt för att bära sin företrädares arv och samtidigt sätta sin egen prägel på politiken. Efter tre år av dalande väljarsiffror gav hon upp försöken att få det egna partiets förtroende och stöd, och avgick.
I skrivande stund har Ulf Kristersson inte uttalat att han är med i matchen om ledartröjan, men många M-förbund har uttryckt att de gärna ser honom som nästa statsministerkandidat.
Tidningen har sökt Ulf Kristersson.
[fakta nr="1"]
[fakta nr="2"]
Röster om Ulf Kristersson
Fredrik Reinfeldt, före detta statminister (M), skriver om Kristersson i sin bok "Halvvägs":
"Min och Ulf Kristerssons konflikt om ordförandeposten (i Muf 1992 reds. anm.) gjorde att jag tillskrevs en fiende. Det har sedan hängt med som etikett i över tjugo år. /.../ Ulf och jag hittade tillbaka till varandra därför att vi pratade med varandra och för att bägge ansträngde sig. Ulf allra mest. Det säger en del om hans storhet. /.../ Jag har hört honom hålla tal om välfärd och människor som fått mig att rysa av beundran. Jag vet inte alltid var min uppfattning tar slut och hans börjar".
Ann Landerholm, före detta partikollega med Kristersson:
– Jag jobbade med Ulf i mitten på 80-talet i Muf men även när han jobbade på Timbro. Sedan efterträdde jag honom som kommunalråd i Strängnäs 2006. Han är en duktig talare och en bra debattör, det är hans främsta politiska egenskaper. Väldigt kunnig och påläst. Som person gillar jag honom skarpt, han är en god vän till mig. Ska jag säga något dåligt så är han rätt opraktisk när han ska bygga eller göra något, men då tar han gärna hjälp av sina vänner.
Anders Molin, 80 år, tidigare tränare i Eskilstuna gymnastikförening:
– Ulf Kristersson fanns ju med i vår elitverksamhet under 70-talet. Han tillhörde den övre halvan men aldrig den absoluta toppen. Han hade nog kunnat hamna där men Ulf hade inte riktigt tiden eller motivationen. Han tyckte nog politiken var roligare. Han var alltid positiv och vad jag än gjorde inom gymnastiken, om vi vann en tävling eller så, så kom en hälsning från Ulf Kristersson. Träffas vi i dag så fortsätter vi där vi slutade sist vi sågs.
Jacob Högfeldt, moderat kommunalråd i Strängnäs:
‒Jag ser Ulf som en oerhört kompetens politiker med stor kapacitet för omvärldsanalys och att kunna bryta ner den och förklara den. Den största utmaningen Moderaterna står inför nu är att kunna förklara vår politik. Vi har en bra politik och bra förslag men vi behöver förmedla dem till invånarna i Sverige. Det tror jag Ulf kan göra på ett mycket bra sätt. Jag ser gärna Ulf som partiledare för Moderaterna och framtida statsminister.