Du har ingen aning om vem jag är

Du vet att jag är ganska arrogant och självcentrerad och egentligen helst inte vill dela mina tankar med dig, bara för att jag var ganska tyst och inte sa någon snällt bara för att, första gången vi var med i samma samtal. Men vet du att jag egentligen observerade dig? Att jag var tyst för att bilda mig en uppfattning om dig, för att veta vad jag skulle kunna säga om vi pratade med varandra någon mer gång?

Du ser min labrett (piercing i läppen) och vet att det är något jag gjorde då det var inne och för att jag känner mig riktigt bad ass när jag har den. Men vet du att den egentligen kom till under en kväll av tristess hemma i mitt kök med en väninna, och att jag nu har blivit ganska fäst vid den och inte känner mig riktigt som mig utan den?
Du ser min ring på mitt vänstra ringfinger och vet att det är något som jag gjorde för att jag tyckte att det visade att mitt förhållande var mer seriöst än alla andras. Du vet också att det är något som inte var så väl genomtänkt. Men vet du att ringen egentligen sitter där för att jag känner mig hel när jag är med personen som har en likadan? Att jag vill leva resten av mitt liv med honom? Att jag älskar hans små veck vid ögonen som han får när han ler? Att jag vet att alla bekymmer jag har och kommer att få i mitt liv kommer att bli bra och lösa sig, bara han finns där bredvid mig?

Sen vet du väl också att mitt liv har varit en solskenshistoria, att jag får allt jag pekar på och att jag är född med glasögon som Torleif i Bert?
Tänkte väl det. . .

Du har ingen aning om vem jag är

Gud vad ytliga vi människor är. Genom att bara titta på en person tror vi oss veta mycket mer än vad vi egentligen gör. Du tror att du känner mig, bara för att vi har varit på samma fest en gång eller för att vi har delat klassrum. Ärligt talat, du har ingen aning.