Dubbelt upp på Galleri Zakris
I helgen fick de konstintresserade i Trosa sitt lystmäte stillat på Galleri Zakris. Utrymmet är begränsat, men stort nog för två vernissager samtidigt.
Efter en trevande start och en tynande tillvaro har Trosaföreningen börjat få luft under vingarna, berättar dess ordförande sedan två år, Björn Holmström.
För ett par år sedan hade vi 60 medlemmar, nu är vi snart uppe i 90. Vi arrangerade två utställningar förra året, men nu siktar vi på det dubbla, säger han.
På nedervåningen samsas Britta Carlweitz akvareller med Anna Lindahls och Nina Erikssons glas. Målningarna täcker en tioårsperiod. Inspirationen kommer ofta från gamla dräkter. En specialitet är små porträttserier samma ansikte i olika vinklar och belysning.
Från början målade jag tunt. Allteftersom jag utvecklats har det blivit mer och mer pålägg och mustigare färger, säger Carlweitz.
Lindahl och Eriksson betecknar sig själva som hantverkare. Båda är anställda av Åsa Brandt och blåser hennes bruksglas vid hyttan i Torshälla. Det här är deras första egna utställning. Så lite nervöst är det.
Nina, som är ingift trosing, arbetar i det större formatet skålar och vaser med sandblästrade mönster. Anna gör pyttegrejer med prickar på. Små glas och påskägg, till exempel. Båda älskar sitt material. Inget är vackrare än glas. Det är också en fara.
Det kan lätt bli för insmickrande, säger Nina.
En fördel är att man får kvitto på hur man lyckats så snart glaset svalnat. En keramiker måste vänta på att leran torkat.
Men varje glasföremål är en utmaning. Materialet har sina begränsningar. Det går lätt sönder, till exempel. Fördelen är att man kan smälta ner sina misslyckanden och försöka på nytt.
Det händer hela tiden saker medan man jobbar. Glaset har en egen vilja. Det är väl det som är charmen.
Jonas Björnstam
Så jobbar vi med nyheter