Dungen erbjuds arkeologer
Där, pekar Ulf Svensson. Där nere i dungen ligger ett klosterkapell som vi har erbjudit som ett försöksobjekt för arkeologistuderande.Vi står innanför murresterna vid Krokeks ödekyrkogård, i höstdagens färger lugn och fridfull.
Vi vill göra platsen till ett levande museum där barnen kan få berättat hur det var då för många hundra år sedan. Att här fanns ett kloster med gråmunkar eller Franciskanermunkar. Vårfruklostret lydde under Linköping, berättar Ulf Svensson.
Arbetet började i våras. En grupp människor samlades vid ödekyrkogården för att diskutera en möjlig utgrävning av det kloster som omnämns redan 1421. Kvar finns en röd träbyggnad med delar som är från 1400-talet. Tanken är att dungen utanför ruinerna ska grävas ut. Här tror man sig hitta resterna av klosterkapellet. Själva klostret ligger under kyrkoruinerna men där ska inga utgrävningar göras. Istället används en markradar för att se vad som ligger under jorden. Så vidtar en kartering, alltså mätning av området.
För att göra detta behövs pengar och Ulf Svensson, Kolmården djurparks initiativtagare, har ansvaret för att ragga sponsorer. En halv miljon behövs i en första etapp och Ulf Svensson har nästan gått i mål. Bland annat bidrar en bank.
Har man bara bra sakargument går det alltid att skaffa pengar, säger han. Bidraget ska ha en koppling till den lokala banken och vi ska ha en utställning där. För arbetet är det också viktigt att vi har fått med länsmyndigheterna och vi menar att det är intressant också för Södermanland.
Utställningen ska visa, förutom bilder, saker från ödekyrkogården. Bland annat finns ett mässhakekors och ett myntskrin som bedöms komma från Krokek. Det finns på Statens historiska museum men klostergruppen vill gärna ha det till utställningen tillsammans med tegelstenar etc från ruinerna.
Vi får se om vi hittar några fler föremål, något kan dyka upp via markradarn som kartlägger klostret under kyrkan.
Det finns lite dokumenterat om klostret så en del av arbetet går ut på att hitta vad som skrivits.
Det fanns ett rastställe här i närheten där de farande tog in över natten. Ingen vågade passera Kolmården under mörker. På morgonen tog man två supar och läste Fader vår och gav sig iväg, berättar Ulf Svensson. Klostret ersatte troligen ett ödsligt beläget härbärge, en så kallad själastuga.
I närheten går också, vad man tror, den gamla Eriksgatan. Det finns en sten som har talat om för vägfararna att de var på rätt spår.
Så jobbar vi med nyheter