Duo som lockar till skratt
Tajming och tempo är det viktigaste när man spelar fars och komedi. Det är Ulf Brunnberg och Björn Gustafson överens om. Men utan publiken kan man inte vara rolig på scen. Skratten fungerar som ett ögonblickligt betyg för skådespelarna.
Och han om någon borde ju veta. Många av sina skådespelarår har Björn Gustafson ägnat åt just fars och komedi. Ofta tillsammans med Ulf Brunnberg.
Just nu kuskar de land och rike kring med Eric Chappells pjäs Hela sjukan. På onsdagen mellanlandade de i Oxelösund för att spela inför ännu en fullsatt teatersalong.
Det har varit utsålt nästan överallt på turnén, berättar Ulf Brunnberg som gillar när det är trångt i salongen. Om det är lite folk är det inte kul att spela komedi.
Efter många år i fars- och komedibranschen vet de hur de ska få skrattarna på sin sida.
I farsen är tempot det viktigaste. Man måste överraska publiken och hela tiden ligga steget före dem. Om de själva hinner lista ut nästa skämt blir det inte bra, säger Björn Gustafson.
Rätt tajming att veta exakt när man ska leverera sin replik är en annan viktig ingrediens.
Fel tajming kan göra att en hel föreställning går i väggen, konstaterar Ulf Brunnberg med en lätt suck.
Att spela ihop under många år gör förstås arbetet lättare för skådespelarna. Man lär sig mer och mer varandras stil, temperament och rytmiseringar.
Att spela komedi är som en brotttningsmatch, säger Ulf Brunnberg och Björn Gustafson nickar instämmande:
Man har inte publiken i sin hand förrän föreställningen är slut. Om man mister koncentrationen kan man tappa publiken på en enda minut och föreställningen faller ihop som en sufflé.
Hela sjukan utspelas i en sjukhussal där Ulf Brunnberg och Björn Gustafson spelar två av patienterna. Brunnberg är hypokondrikern, Gustafson den verkligt sjuke.
Det är en bra pjäs. Jag är väldigt förtjust i Eric Chappell. Han tar tag i karaktärerna och har en intressant botten i pjäserna, säger Ulf Brunnberg.
Hela sjukan spelades hela hösten i Stockholm och under den pågående Sverigeturnén blir det ytterligare 53 föreställningar. Nästa höst ska komedin spelas i Malmö. När ridån går ner för sista gången har ensemblen levererat samma skämt och repliker närmare 200 gånger tröttnar de aldrig?
Jarl Kulle fick ofta den frågan efter att ha spelat My Fair Lady i massor av år. När jag pratade med honom en gång jämförde han sig med fotbollsspelare. Inte tröttnar de på att gå in på planen inför en ny match. Jag tycker det är en bra jämförelse, säger Ulf Brunnberg som tycker att mötet med publiken gör varje kväll till en ny upplevelse.
Men efter hösten i Malmö är det oåterkalleligen slut med Hela sjukan. Ulf Brunnberg har ännu inte bestämt vad han ska göra efteråt, medan Björn Gustafson har en ny Sverigeturné inbokad i almanackan.
Riksteatern vill att jag åka åka runt med min enmansversion av Macbeth. Jag har själv gjort bearbetningen där jag som berättare samtidigt fungerar som döden, ödet och har alla rollerna.
Och hur blir det med Jönssonligan då? De båda skådespelarna sneglar på varandra innan de svarar.
Jag har sagt stopp tills vidare. Det är roligt att göra filmerna, men just nu känns det lite urvattnat, säger Ulf Brunnberg som varit med i varenda en av de åtta filmerna och ofta får tillropet Vanheden ute på stan.
Björn Gustafson är inte lika tvärsäker.
Om jag gillar manuset och om Ulf vill vara med så säger jag inte nej. Jag tycker om Jönssonligefilmerna för att de bygger vidare på en fin gammal matinéfarstradition. Visst känns det ibland som om man parodierar sin egen roll, men det kan vara nyttig att upptäcka hur töntig man faktiskt är. Ha, ha.
Så jobbar vi med nyheter