Ebbe mannen som kände alla
Den ledde honom onekligen till den politiska maktens innersta rum, ändå är det svårt att fästa en etikett på honom. Fjant, hovnarr, grå eminens?
Som person charmerande, som intrigör febrilt aktiv, som fabulator mycket kompetent. Det han inte kunde hittade han på, kurdspår till exempel. Nu har Anders Isaksson skrivit hans politiska biografi: Ebbe. Mannen som blev en affär.
Det var som privat Palmespanare Ebbe Carlsson blev storkändis när hans utsände springpolis fastnade i tullen med buggningsutrustning och hela härvan nystades upp. Justitieminister Anna Greta Leijon hade skrivit fribrev åt sin kompis Ebbe att bedriva privatspaning efter Palmes mördare. Det blev kulmen på hennes karriär, sen blev hon Skansenchef.
Kanske blev det Ebbe Carlssons stora gärning, att fälla öppna eminenser. Meritlistan imponerar. Hans fiffel fällde rikspolischefen, Säpo-chefen, och enligt Isaksson var det också snubblande nära att han fällde självaste statsminister Ingvar Carlsson.
Alla hade fastnat i hans limfälla av ömsesidig lojalitet, tyst understöd eller beroende. Palme, som var graden smartare, lät sig roas av Ebbe, men släppte aldrig in honom i det innersta.
Hur tar man sin in i maktens rum? Ebbe Carlsson tycks ha använt fötterna, han gick helt enkelt in i kanslihuset och väl inne började han snacka. Det räckte på sjuttiotalet och han hade träningen, främst den journalistiska.
Sen hakade han fast, vid justitieministrar, polischefer, andra ministrar, höga tjänstemän. Det parasitära är uppenbart, men han var nyttig för sina värddjur också. Förgyllde dem, gav dem uppslag, förnöjde dem och var bollplank innan det ordet var uppfunnet.
Men han ville gå till historien som hjälten som löste Palmemordet. Besatt av samma fixa idé som Hans Holmér (kompis naturligtvis) att det var en kurdisk komplott. Där tog det slut, förvissad om sin egen död (aids) siktade han högre än någonsin. Som mytoman hade han först av alla övertygat sig själv.
När han störtade lyste han upp maktens skymningsvrår, sådant som en justitieminister så avtrubbad (korkad?) att hon skriver ett privat fribrev som ställer någon över lagen.
Anders Isaksson är vår främste samtidspolitiske historiker. Hans skalpellprosa gör obarmhärtiga utsnitt av maktens män och kvinnor och redovisar pedagogiskt deras märkliga anatomi.
I den bestiariesamlingen utgör Ebbe Carlsson det allra märkligaste exemplaret av alla. Han bar varenda abnormitet och deformation maktens män och kvinnor lider av, som politisk varelse var han komplett.
Så jobbar vi med nyheter