Marie Gideland, snart 25 år, har det senaste året tagit stora steg in i vuxenvärlden. Hon bor med sambon Peter och hunden Atlas i villa i Uttervik. Och dagen före midsommarafton blev Marie och Peter föräldrar, trots att hennes chans att bli gravid var liten.
– Maya är vårt mirakel, säger Marie stolt.
Sommaren 2006 hade Marie hela vuxenlivet framför sig. Lördagen den 29 juli hade hon sommarlov och besökte tillsammans med fem vänner Malma marken, marknaden i Malmköping. På väg tillbaka till Nyköping på kvällen satt Marie utan bälte i bilen när föraren i hög hastighet tappade kontrollen. Bilen fick vattenplaning och voltade, Marie kastades ut och skadades svårt.
Två lediga läkare kom först till trafikolyckan, ringde 112 och gav första hjälpen. Räddningsinsatsen blev stor – 18 brandmän från räddningstjänsterna i Flen, Malmköping och Sparreholm deltog. Sex ambulanser förde skadade till sjukhus.
Marie fördes i ambulans till Eskilstuna lasarett och sedan vidare i helikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Läkarna var oroliga. De var inte säkra på att jag skulle överleva helikopterfärden, berättar Marie.
Men Marie överlevde. När hon vaknade upp på sjukhuset var hennes tillstånd stabilt, men hon låg i respirator och hade opererats.
Då var hon inte medveten om hur lång hennes resa tillbaka till vardagen skulle bli.
Under tre månader var Marie inlagd på sjukhus i Uppsala, Eskilstuna och Nyköping. Hon behandlades för skadorna som uppkommit vid olyckan – skärskador, benbrott, krosskador på bäcken, skador på lungor, hjärtklaff och artär. Dessutom behandlades hon för komplikationer som uppstod.
Marie kom hem rullstolsburen. Hon blev borta från hotell- och restaurangskolan ett helt läsår. När hon återvände läste hon årskurs två och tre samtidigt och fick på studentdagen ta emot ett stipendium.
– Min kropp var inte frisk. Det var kämpigt. I dag förstår jag inte hur jag fick ihop det...
Efter gymnasiet har Marie arbetat utomlands – på Korsika och Guadeloupe – men mest i Nyköpingstrakten, bland annat som servitris restauranger och som säljare på bensinstation.
I dag är Maries kropp och själ fortfarande märkt av olyckan. Hon lider av värk och trötthet, funderar på att skola om sig till ett mindre fysiskt krävande yrke. Hon har opererats 21 gånger, har ett ärrigt ben som är tre centimeter kortare än det andra. Hon har svårt för att tänka positivt, är ständigt beredd på motgångar och tycker det är obehagligt att vara passagerare.
– Men jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Det räcker att jag själv gör det ibland.
Ibland går Maries tankar till människorna som gjorde en insats för henne vid olycksplatsen. Hon har själv inga minnen från den, men har läst sin journal, sett fotografier och läst nyhetsartiklar. I maj efterlyste hon via Facebook kontakt med inblandade – för att få svar och möjlighet att visa uppskattning.
En privatperson, två ambulansförare och en brandman hörde av sig. "Jag var med i första bilen på plats. Trodde inte då att det skulle sluta så bra. Lycka till med allt" skriver exempelvis privatpersonen.
Nu har Marie fått några pusselbitar till. Och nu har hon fått en ny uppgift – att ta hand om efterlängtade Maya.