I morgon är det upp till kamp i rättssalen igen för il cavaliere. Efter att Silvio Berlusconi i måndags fällts för sexbrott och maktmissbruk är det mutbrott på 25 miljoner kronor som avhandlas på torsdag.
I måndags fick den förre italienske premiärministern överraskande sju års fängelse att addera till en lång rad fällande domar. Trots mångas jubel verkar omvärlden ha lärt sig att Berlusconi inte kan hamna i fängelse. Tidigare straff har överklagats eller trollats bort av nya kreativa Berlusconi-lagar. Nu för tiden besitter inte 76-åringen makten att klubba nya paragrafer men enligt italienska medieuppgifter kan en 70-plussare inte bli inburad.
Trots att Berlusconi dömts för sex med minderårig och fått politikerförbud väntas det inte störta regeringen som hans parti stöttar. Men om några månader når ett gammalt skattebrottsfall högsta instans; fällande dom betyder fängelse och förbud mot offentlig tjänst.
Jag förväntar mig att Berlusconi lyckas fortsätta korsa, kryssa och sudda sig genom paragrafer och preskriptionstider. Han är inkarnationen av några av mänsklighetens sämsta sidor; även med italienska mått är han historiskt slemmig och korrumperad. Först när han inte längre finns med oss föds förutsättningar för ett sundare, mer funktionellt och genuint icke-korrupt Italien.
Smörsångaren från Milano började bygga upp sitt fastighetsimperium på 1960-talet; efter att ha blivit stenrik och politiker och började domdera fritt i landets lagbok och statskassa.
Många av de systematiska skamgrepp il cavaliere och hans medarbetare har tagit skulle vara omöjliga i dagens hårt kontrollerade ekonomiska och finansiella union. Reglerna är tuffa för eurozonens medlemmar. De gör livet svårt för fuskande och slarvande regeringar.