Efter tre hundra år tvingas släkten bort från gården
Sedan 1600-talet har släkten bott på gården Gladdinge vid Båven. Men nu är det slut. Det gick inte att fortsätta under den ägare Vibyholm har nu, säger Fredrik Andersson.
Gårdens läge är så vackert så det nästan gör ont. Runt de många husen; boningshus, bodar och ladugård går berget här och där i dagen. Fruktträd, rabatter, odlingsland och ett nästan splitter nytt växthus berättar om odlarglädje.
En mjuk backe sluttar ned mot Båven och bjuder på en bedövande utsikt.
På sommarn är här så vackert så man tror man är i paradiset, säger Pernilla Andersson.
Släkten Andersson har i sekel efter sekel sått och skördat, fötts levt och slutat på Gladdinge.
Men nu är det alltså slut.
Tyvärr har situationen blivit ohållbar sedan Vibyholm fick ny ägare för fem år sedan, säger Fredrik Andersson.
När femårsarrendet skulle förnyas för fem år sedan presenterade den nya ägaren en chockhöjning av arrendet.
Det handlade om en höjning från 45 000 per år till nästan 102 000, berättar Fredrik Andersson.
Pernilla och Fredrik Andersson fick anlita advokat och koppla in arrendenämnden.
Så småningom slutade förhandlingarna med att vi landade på ett årsarrende på 57 000 kronor vilket vi kunde acceptera.
Tillvaron blev dock inte särskilt lugn för det. Pernilla och Fredrik berättar om ideliga orosmoln.
Det har odlats fram enormt mycket hjort uppe runt Ripsa. De ställer till stora skador på odlingarna. Vi ville därför bygga hägn, säger Fredrik Andersson.
Familjen erbjöd sig att såväl finansiera som bygga och underhålla hägnet. Men inga klartecken kom från ägaren.
Tvärtom fick vi i ett skede veta att hon själv skulle bekosta hägnen. Men allt rann ut i sanden.
Enligt Pernilla och Fredrik har det hela tiden varit svårt att få besked i praktiska frågor.
Ena dagen har ägaren sagt si, nästa dag så. Det har inte gått att lita på några löften, säger Fredrik.
När det så blev dags att åter förnya femårsarrendet kom nästa chock.
Ägaren försökte ånyo få igenom en jättehöjning, den här gången på 73 procent, berättar Fredrik.
Dagar och nätter av samtal följde.
Vi pratade och pratade, vände fram och tillbaka på saker och ting med varandra.
Självklart ville vi bo kvar på Gladdinge. Samtidigt kände vi att den här enorma osäkerheten som vi hela tiden lever i hade tagit hårt på oss, säger Pernilla.
Man har liksom inte kunnat ha någon långsiktighet i arbetet när man inte vet vad som ska hända. Det blir svårt att driva ett företag i ett sådant klimat.
Till slut bestämde Pernilla och Fredrik att de inte orkade längre.
Det fick vara nog. Vi bestämde oss för att flytta och skaffa ett eget ställe.
Sedan ett par månader är gården Stentorp utanför Malmköping familjens nya hem.
Vi känner att vi gjort rätt. Lika sorgligt som det var att vi inte kunde bo kvar, lika skönt är det att slippa ifrån det beroende vi var utlämnade till, säger Fredrik och Pernilla.
Så jobbar vi med nyheter