Eftertänkt en sorgedag

På väg till skidbacken och sonen betraktar flaggorna som vajar stilla på halv stång. Till och med från bensinmackens paraderande stänger där vanligen någonting kommersiellt slår för vinden och för köpenskapen. Nu en ensam flagga och trafiken är gles och liksom försiktig, ja allt är försiktigt denna dag. En avvägning, en omkalibrering av den brusande kraft vi utvecklar i det som kallas samhälle. En oerhört omfattande eftertanke.

Det finns andra krafter. De tvingar oss att än en gång göra våra bestämningar, fatta våra val. Vi börjar på nytt, den gamla världen, de gamla värdena verkar med ens ogiltiga. Man frågar sina grannar, som hela tiden varit hemma, men de kände ingen och ändå är ingen lättad, tyngden består. Vi reduceras, krymper. Och detta handlar ändå om det vi kan begripa, det som ligger utanför den oändliga frågan. Det som ligger innanför släpper inte in några ord.

Döden är alltid ny, ändå har det hänt förr. I förra seklets början dog tiotusenden i spanskans härjningar. När Armfeldts karoliner tågade över Jämtlandsfjällen 1719, också det ett nyår, frös 3000 knektar ihjäl. Människans bräcklighet är ständigt närvarande i historien, men få bär minnet vidare. Ingen i middagssällskapet mindes Tangshanjordbävningen 1976 när jag berättade. En halv miljon döda, ingen mindes. Död vill inte mätas mot död.

Min farfar berättade om de flammande solnedgångarna efter Krakataos explosion 1883. Runt hela jorden samma brinnande himmel, från Indonesien till Norrbotten. Även denna afton är vacker, himlen slösade sin färg när solen försvann och flaggorna halades. En mäktig solnedgång som inte behöver tolkas, ingenting i naturen behöver tolkas denna kväll. Man talar mycket om långsamhet och man talar siffror, presskonferenser hålls. I tron att detta var någonting exceptionellt, men på något sätt hanterligt, något som låter sig omfattas i vanlig rutin och begriplig statistik. När jorden skakar i sin upphängning gäller ingen normalitet. Då är det inget relevant tillfälle för webbomröstningars opinioner.

I morgon ska snön täcka skräpet från nyårets fåtaliga raketer. I morgon ska nya siffror redovisas och sorg adderas till sorg. Och saknad ska fortsätta att slå runt världen. I morgon.
Och någon gång ska det åter bli dags för ord, för ordningar och sammanhang, för meningar och ord.

Eftertänkt en sorgedag

Tyngden i kroppen. Man påverkas som jorden av en förbipasserande himlakropp. En sorg vars svarta massa drar oss ur bana. Man betraktar sin omgivning och den är inte längre densamma, allt är sig likt och allt är annorlunda.