Elefanter i EMU-debatten

Nu har Svenskt Näringsliv klivit in i EMU-debatten. Det sker inte lugnt och stilla utan med buller och bång. Först hutar ordföranden Sören Gyll åt näringsminister Leif Pagrotsky att hålla tyst eller avgå. En annan ledamot i Svenskt Näringslivs styrelse, bryggeribasen Jens Spendrup, förklarar att han och landets alla 700 000 företagare vet bäst. Gyll och Spendrup rör sig i debatten lika smidigt som två elefanter i en proslinsfabrik. Detta gynnar knappast ja-sidan.
Det är lätt att förstå näringslivets frustration. Normalt brukar det råda ett tyst samförstånd mellan landets näringsminister och företagarorganisationerna. Men i den fråga som företagen själva nu upplever som en av de allra viktigaste för jobb och tillväxt , marknadsför Pagrotsky en helt annan uppfattning. De senaste dagarnas klara uttalanden mot ett valutabyte och nej till euron retar gallfebern på företagarna.
Det är bra att företagens representanter gör sig hörda i debatten. De måste självklart även få ha en uppfattning om näringsministern. Ingen betvivlar att både Gyll och Spendrup är bra på att chefa sina medarbetare. Däremot vet de mycket lite om opinionsbildning. Väljare fattar sällan beslut enbart på rationella grunder. Att övertyga människor om en uppfattning är inte detsamma som att lyda order. Alla med erfarenhet av folkrörelser och politiskt arbete vet att det inte går att hamra in ett budskap, det måste smekas.
I sak är det besvärande för såväl regeringen som ja-sidan att ha en näringsminister som säger nej. Och det lär bli svårt att återupprätta näringslivets förtroende för Pagrotsky, oavsett folkomröstningsresultatet.
Det pågår mycket spekulationer om vilka ministrar Persson kommer att göra sig av med och vilka som får stanna kvar när valresultate är ett faktum. Mest troligt är att Göran Person funderar mer över sin egen ställning , både i regeringen och i Europa, om det blir ett nej till euron.