Elisabeth mår bra av pyssel
Luffarsmidet har följt henne i flera år och ibland åker hon på olika marknader för att sälja sina trådkonstverk. Äldre människor brukar ofta komma fram och fråga om hon har vispar eller degnaggare, de minns att det fanns i hemmen när de var små. Vänner och bekanta till Elisabeth får ofta en trådskål med lite gott istället för en blomma när familjen är bortbjuden.
Jag brukar sitta framför tv:n och rulla järntråd, andra har ju sin stickning, skrattar hon.
Vissa dagar går det mindre bra att pyssla när Elisabeth har ont i händerna. För tre år sedan fick hon diagnosen fibromyalgi och lever sedan dess med ständig värk som flyttar runt i kroppen.
Hon berättar att det smög sig på, men att det var en lättnad att få besked om varför hon hade ont. För några år sedan var hon dagbarnvårdare hemma och hade ibland hand om tiotalet barn, att det var mer än ett heltidsarbete tänkte hon inte så mycket på.
Varje kväll när barnen hade åkt hem storstädade jag hela huset, sedan kunde jag gå upp på morgonen och börja baka innan barnen kom. Det var bra år men ett tungt jobb.
Hon berättar att det ofta är kvinnor som är mycket aktiva och arbetar hårt som drabbas av fibromyalgi.
Själv tvingades hon lägga om sina vanor helt och framförallt börja lyssna på kroppens signaler.
Nu arbetar hon halvtid på en förskola med små barn och tycker det är skönt att ha kollegor, att vara fler som tar hand om barnen. Men hon skulle aldrig byta arbetet med barnen mot ett kontorsarbete.
Det är inte många jobb man kan gå till och få så mycket spontan kärlek. Barnen blir glada och kommer springandes till mig när jag kommer innanför dörren.
Nu tänker hon på att inte göra allt själv och exempelvis be om hjälp de dagar hon har ont i armarna och inte kan lyfta småbarnen.
Förut var jag en av de duktiga flickorna som skulle klara av allt, men nu har jag fått lära mig att det kan vara lite stökigt runtomkring.
Så jobbar vi med nyheter