Elisabeth Uddenberg gör tavlor med känsla

– Ljuset och naturen vill jag kunna avbilda och ge ifrån mig så att andra kan uppleva det, jag vill förmedla en stämning av ”Åh vad vackert”, säger Elisabeth.
Klassisk konst kallas hennes akvarellmålningar, även om hon själv tycker att det låter en aning pretentiöst.
– Det handlar om att man ser vad det är för motiv, förklarar hon.
Målat har hon gjort sedan unga år. Det ligger i släkten, både mamma och mormor målade och nu målar även Elisabeths 12-åriga barnbarn. I tonåren gick Elisabeth på Otto Skölds målarskola. Men hennes mamma tyckte att hon skulle utbilda sig till ett yrke hon kunde tjäna pengar på. Det blev byggnadsingenjör.
– Det hänger nog ihop med att jag är dyslektiker, jag hade svårt för att stava och är mer teknisk lagd, jag byggde med mekano redan som barn.
Elisabeth ritar bygglov och trivs med att få in dels den tekniska biten och dels den konstnärliga biten i sitt yrke. Under familjeåren hann Elisabeth inte måla mycket. 1998 blev året då hon återupptog målandet.
– Då hände allt hemskt i mitt liv. Min man bestämde sig för att flytta och både min mamma, min kusin och min faster, som jag stod mycket nära, avled.
Elisabeth beskriver det som att hon själv fick en slags längtan efter att inte vilja vara med längre.
– Men så drabbades jag av lunginflammation och vaknade en natt av att jag höll på att tappa andan, då tänkte jag att är det så här läskigt att dö, då vill jag leva och det har jag gjort, med gott humör sedan dess.
När hon blev ensamstående, eller ”enastående” som hon själv säger, hade hennes barn nått vuxen ålder. Efter en tid packade Elisabeth sina pinaler och flyttade till sin nuvarande villa vid Hållsviken i Västerljung.
– Jag har alltid tyckt det är förskräckligt med allt buller och ljus i Stockholm och haft en längtan ut till landet.
Här har målandet tagit fart på riktigt. I Västerljung inspireras Elisabeth av naturen. Ofta lägger hon till djur på sina tavlor. Djur som inte finns med i den verkliga bilden men som finns i hennes tankar. Framförallt gillar hon att måla hästar.
– Jag har alltid känt en kontakt med hästar, jag förstår dem och kan läsa dem.
Elisabeth har även en egen häst, Lord Castello, som hon rider varannan dag. Hennes mål är att lära sig avbilda snön och måla större tavlor för att betraktaren verkligen ska få en upplevelse av att vilja vara inne i det vackra i tavlan