Det var brutalt, ångestladdat och absurt. Konstverket bestod i en jättelik tårta föreställandes en svart kvinna, huvudet tillhörde en levande människa som skrek ut sina plågor. Bakverket könsstympades av museibesökarna som höll i tårtkniven på World art day på Moderna Museet i söndags (15/4). Först att sätta kniven i konstverkets klitoris var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Det är så provocerande att ministern bör avgå, krävde Afrosvenskarnas riksförbund i går (17/4). Under eftermiddagen rapporterade Svenska Dagbladet att någon JO-anmält museet.
Precis de reaktionerna har konsten i uppgift att frambringa. Det finns många definitioner av konst och man behöver inte skriva under på någon av dem. Men konsten har ett stort värde i att utmana fördomar, stereotyper och förtryck. Eller lagtexter. Konflikterna som uppstår kan leda till processer som leder samhället i demokratisk riktning.
Två uppenbara exempel är Muhammedkarikatyrerna i danska Jyllands-Posten och Lars Vilks rondellhundar, som startade debatter om press- och yttrandefrihet och var gränsen går för att kränka religion i det demokratiska samhället.
Om tårtan på World art day finns mycket att säga. Verket problematiserar kvinnlig omskärelse, rasism och arvet från kolonialismen. Det är en diskussion som gör ont. Och som kan förändra vårt sätt att se på oss själva, vi och dom.
Afrosvenska förbundet kräver att kulturministern avgår för att hon ska ha ”deltagit i en rasistisk manifestation maskerad till konst”. Hets mot folkgrupp är olagligt och anstår naturligtvis inte en minister. Om Lena Adelsohn Liljeroth har hetsat mot en folkgrupp – svarta personer – borde det leda till åtal.
Men det är ett annat kapitel. Ministern tog bokstavligen del av konst som provocerar. Och det gjorde hon alldeles rätt i.