I en lantlig idyll några mil utanför Nyköping bor sedan drygt tre år tillbaka en av bluesvärldens mest hyllade musiker och sångare. Obegripligt anonym för den stora massan på hemmaplan. Han spelar världen runt, men i Nyköping har han bara gjort en enda spelning, på en välgörenhetsgala på teatern.
Kanske blir det ändring på det nu. Med ett nytt kritikerrosat album och en tillika hyllad enmansföreställning är Eric Bibb hetare än någonsin.
– Jag har aldrig fått så genomgående bra recensioner och reaktioner förut. Det betyder mycket. Jag tänker då inte på min karriär utan för att det jag vill säga går fram, säger han med ett varmt leende.
Och det han vill sprida är att det finns hopp trots allt, om vi bara strävar efter gemenskap och ger kärlek i stället för hat . På nya albumet "Migration blues" har han lämnat det soul- och gospeldoftande soundet och gått tillbaka till rötterna. Det är rootsblues av bästa märke som känns inspelad direkt på bomullsfältet. Akustiskt och sparsmakat där Bibbs mjuka röst och gitarr kompletteras med briljant munspel av JJ Milteau och Michael Jerome Browne på diverse stränginstrument.
– Jag ville ha det intimt. Och det var en fröjd att spela in, total harmoni, säger Eric.
Det hörs på resultatet. Temat, migration, var det som kom först efter förslag från Philippe Langlois som äger skivbolaget i Frankrike som ger ut Erics skivor. Och texterna kräver ett hjärta av betong för att inte bli berörd. Genom skivan knyter Bibb ihop den flyktvåg av afroamerikaner som lämnade hat och våld i södern för det mer accepterande samhället i storstäderna i norr, med den nu pågående flyktingkrisen. De grymma förtrycken av slaveri och krig. Budskapet är enkelt; Alla människor förtjänar att leva i frihet och trygghet. Med texter skrivna ur de flyendes perspektiv manar Bibb till förståelse och empati.
Skivan har inte bara gjort recensenterna lyriska, utan även lyssnarna. Erics fru Ulrika som även är hans "sociala mediechef" intygar att många hör av sig.
– Det kommer meddelanden varje dag och från hela världen, Människor uppskattar att få kontakt direkt, säger hon.
Och lyssnarnas beröm är mer värt än recensenternas tycker Eric.
– Recensenter är proffs som ska värdera musiken utifrån sitt kunnande. Om vanliga människor gillar musiken har den gått in i hjärtat. Det är underbart att få så mycket omedelbar respons. It keeps me going! Jag känneratt jag är önskad därute.
Migration handlar om att lämna allt och ge sig av mot en okänd framtid. I låten "Praying for shore" ber en båtflykting om att få överleva havets fasor, men också om att de som står på stranden ska räcka ut en hjälpande hand i stället för att hytta med hatets näve. För hatets väg är alltid fel, menar Bibb, även i de fall målet är att kämpa för rättvisa.
– Jag har sett det också, genom medborgarrättsrörelsen. Men att dela upp människor i vi och dem är alltid farligt. Vi måste komma ihåg att vi alla är förenade. Vad vi gör mot dem gör vi mot oss själva.
Eric Bibbs egna stora förebild är Martin Luther King. En man som för honom inte bara är en ikon, utan en person som hans pappa träffade flera gånger. Uppväxt i en familj som var engagerad i medborgarrättsrörelsen och med känd folksångare till far så har engagemang och musik alltid naturligt gått hand i hand. Men han värjer sig mot att bli stämplad som "politisk artist".
– Nej jag gillar inte fack och det är alldeles för förenklat. Men om man inte bara är en entertainer är det naturligt att man som artist uttrycker något om världen som man befinner sig i.
För han har starka åsikter och är oroad över vart Sverige är på väg. Under nittiotalet arbetade Eric som musiklärare i sju år i Rinkeby och startade kören Rinkeby kids. Han skulle gärna undervisa igen, men det handlar om att ha tid. Och att få lön för mödan.
– Det är en skandal i ett civiliserat samhälle att inte prioritera utbildning! Att få en bra utbildning ska inte bara vara för de rika. Men det finns de som vill hålla folk halvt utbildade, för då är det lättare att behålla makten över dem.
Många av Bibbs låttexter har ett historiskt perspektiv och han tycker att vi borde lära oss av historien.
– Människor måste prioritera människor, det spelar ingen roll vad man gör annars. Vi måste ta hand om barnen och de gamla. Annars kommer det att bli som Rom, civilisationen kommer att gå under.
Själv ser han sig som en slags bard, som berättar folkets historia genom sina sånger. Och Eric Bibb tar gärna rollen som folkbildare. Med teaterföreställningen där han berättar om sitt liv och spelar låtar från hela sin karriär, får han nu en starkare plattform.
– När en skiva är släppt är den klar. Genom föreställningen blir det en fortsatt kommunikation.
Musiken har alltid funnits i Erics liv. Förebilderna fanns i familjen, fadern Leon Bibb var en klassiskt skolad sångare som sedan gick över till folkmusik och blev ett stort namn i de kretsarna under sextiotalet. Morbror var den kända jazzpianisten och kompositören John Lewis. Själv plockade Eric upp en gitarr första gången i sjuårsåldern och han har behållit greppet sedan dess. Intervjun igenom sitter han och plockar lite stillsamt på sin älskade guitalele, en hybrid mellan gitarr och ukulele.
– Jag kan inte säga att jag främst är sångare eller gitarrist, det hänger ihop för mig. Om jag ska sjunga utan gitarren känner jag mig lite "lost", skrattar han.
[fakta nr="1"]
Det musikaliska arvet fortsätter genom Erics döttrar och sonen, dansaren och skådespelaren Rennie Mirro, som regisserat och producerat teaterföreställningen. Det var också genom musiken han mötte sin nuvarande kärlek Ulrika. Paret träffades genom ett samarbete med en skivinspelning för sjutton år sedan då Eric spelade in Ulrika när hon sjöng några av hans låtar. De har just avslutat sin inspelning av sin första gemensamma platta som släpps i augusti. "Pray Sing Love" är parets kärleksmanifest, ett balladalbum där deras mjuka röster fint smälter samman.
– Inspelningen var väldigt bra, vi känner så många fina musiker som medverkar på plattan. Jag vill särskilt passa på att tacka Mats Öberg, som spelar klaviatur och munspel, han är ett geni och en musikalisk savant. Det var en upplevelse att spela in med honom, säger Eric.
Skivan är liksom Erics övriga de senaste åren inspelad lokalt i Nyköping med ljudteknikern och producenten Chris Mc Greevy.
– Han är underbar, vi skulle inte kunna klara oss utan honom, säger Ulrika.
– Jag känner mig priviligierad att vara hans klient, han är så kunnig, tillgänglig och sympatisk. Jag har påbörjat inspelningar här som jag fortsatt på Jamaica, säger Eric.
[custom-embed script="PGlmcmFtZSB3aWR0aD0iNTYwIiBoZWlnaHQ9IjMxNSIgc3JjPSJodHRwczovL3d3dy55b3V0dWJlLmNvbS9lbWJlZC9EczFmYVpCNFFTYyIgZnJhbWVib3JkZXI9IjAiIGFsbG93ZnVsbHNjcmVlbj48L2lmcmFtZT4="]
Ett smakprov hur det kan låta när Eric Bibb kör i gång
Efter 50 år som artist har nu allting fallit på plats, tycker denne ödmjuke bluesman som ger ordet cool en djupare innebörd. Under sommaren spelar Eric Bibb på festivaler i Cananda, Frankrike och Skottland. Och till hösten blir det Sverigeturné med föreställningen "Tales from a Blues brother".
– Att få vara kvar i Sverige i flera månader känns som en lyx! Jag har gjort världsturnélivet och vill gärna stanna hemma, säger han.
Och med hemma menar han bokstavligen huset på landet där han lever med frun Ulrika.
– Vi går sällan ut. Det är lyx att få vara hemma.
– Och laga egen mat! säger båda samtidigt och skrattar.