En dansfest för sinnena

Förväntningarna har minst sagt varit höga. För idén står Fredrik ”Benke” Rydman, dansaren och koreografen som tidigare gjort succé med streetdance-gruppen Bounce. Att han haft en Svansjön-tolkning på gång har varit känt sedan i mars, och när biljetterna släpptes gick 25 000 av dem åt på nolltid.
Till saken hör förstås att Svansjön är så mycket populärkultur som en balett kan bli. Handlingen, där prinsessan Odette förvandlats till en svan, är bekant för de flesta. Karaktärerna är desamma i Rydmans version, men handlingen är förlagd till nutid. En rätt hemsk sådan, där svanarna är prostituerade i fjäderjackor och lårhöga lackstövlar. Den onde Rothbart håller dem fångna med hjälp av droger.
Rydman har i intervjuer sagt att han tycker att Tjajkovskijs original är flummigt och att han velat göra berättelsen begriplig för alla. Det har han inte lyckats med. Prostitutionshistorien känns lite långsökt och vissa inslag är minst lika flummiga som originalets svarta magi.
Fast det gör inte så mycket. Svansjön är och ska vara en saga, oavsett om den utspelar sig 2011 eller i ett dimhöljt det-var-en-gång-landskap.
Behållningen ligger i det estetiska. Dansen håller genomgående hög kvalitet och koreografin levererar precis det man förväntar sig av Fredrik Rydman: en modig blandning av stilar där övergångarna är lika smidiga som oväntade.
Det är fartfyllt, fräckt och inte minst färgglatt. Svandrottningen är här en partymamma i klarblå discodress, Rothbart en värsting som utövar makt per sms. Ljuseffekterna är stundtals hur häftiga som helst.
Musiken skiftar ansikte på samma sätt som dansen. Än är det Tjajkovskijs originalmusik som fyller salen, än är det nyskriven pop av artister som Salem Al Fakir och Moneybrother. Ibland handlar det om en blandning – Tjajkovskij-stycken som remixats intill oigenkännlighet och fått ett hårt, elektriskt beat.
Det är mycket trevligare än det låter. Rydmans Svansjön är inte spretig, utan en väl sammanhållen historia där stilmixen framstår som logisk. Allt sker i ett energiskt flöde där det är lätt att köpa det som händer på scen.
Denna version av Svansjön gör mig inte särskilt berörd, men det gör inte originalet heller. Båda är en fest för sinnena.