En dansfilm att njuta av

3D-film kan ibland kännas som Kejsarens nya kläder. En medelmåttig film blir ju inte bättre av att allt sker tredimensionellt.
Men med dansfilmen Pina blir det plötsligt uppenbart vilka möjligheter 3D-tekniken ger, och vilken fantastisk filmupplevelse det kan skapa.
Den tyska koreografen Pina Bausch hade länge planerat ett filmprojekt tillsammans med vännen och regissören Wim Wenders, men så dog hon i cancer innan filmen blivit verklighet.
Filmen Pina har i stället blivit en slags hyllning till hennes danskonst. Och det är här 3D-tekniken plötsligt gör underverk för rumskänslan. När dansarna från Tanztheater Wuppertal framför Pina Bausch ”Våroffer” känns det som om man själv befinner sig på det jordiga dansgolvet, omgiven av tungt strävande dansare.
Men filmen nöjer sig inte med att stanna inomhus. Wim Wenders tar med dansarna ut i parker, sandtag och trafikkorsningar. Det är hisnande vackert och lite galet på samma gång – och med 3D-glasögonen på kommer allt dessutom otroligt nära.
Dansbilderna kompletteras av dansarnas egna berättelser om mötet med Pina Bausch och vad hon betytt för dem. Flera vittnar om decennier av gemensamt arbete som nu fått sitt abrupta slut.
Pina är en stark, vacker och ovanlig film, en blandning av dokumentär och konstupplevelse som inte alls kräver några danskunskaper av publiken. Här är det bara att luta sig tillbaka i biostolen och njuta.
Fakta: Filmen visas endast måndag och tisdag, samt som seniorbio på onsdag.