När Monica var tonåring så var hennes mamma Margret Nilsson det mest pinsamma eftersom hon både syntes och hördes.
– Bara hennes klädstil var ju egen. Fast ju äldre jag blir så inser jag kanske lite motvilligt att jag blir allt mer lik henne. Men jag älskar henne verkligen för just den hon är, säger Monica med medger att hon är mer hemmakär än sin mamma som bor drygt en kilometer längre bort i Norra Väsby.
– Mamma är ju nästan aldrig hemma. Hon hjälper rumäner med en marknad en dag för att nästa kväll ställa upp för Röda korset.
Monicas mamma är både aktiv inom kyrkan, hembygdsföreningen, Gnesta Solidaritet samtidigt har hon tid för både fyra barnbarnsbarn, bärplockning och sina får.
– När vi var små hade vi även sommarbarn. Men mamma har alltid haft tid för mig och min syster. Vi var väldigt fritt uppfostrade. Själv har jag nog varit lite mer kontrollerande med mina barn.
– Jag är ju uppfödd i skogen med att vandra och plocka bär. Men jag skulle själv behöva en tant i köket som grötar med att göra saft av alla bär, säger Monica
Hon har inte haft krav på att hon ska bli lik sin mamma.
– Kanske för att jag nog är mer lik min pappa rent mentalt. Vi två kunde sitta länge och prata om livet på ett djupare plan medan mamma alltid varit en mer praktisk person, säger Monica vars pappa gick bort i höstas.
Innan jag lämnar den prunkande verandan vi sitter på så avslöjar Monica ett drag hon fått från sin mamma
– Hon har alltid varit en baglady och nu är även jag där. Massor av väskor ska in när man ska iväg någonstans. Mamma kan stuva in massor av grejer i sin lilla bil, skrattar Monica.
Själv vill hon inte bli uppvaktad av sina egna barn men kommer nog att fira mors dag.
– Jag kommer nog att plocka en bukett blommor längs vägen som mamma får, säger Monica som trivs på gården där hon bor.