En fantastisk fyndparad

Det forntida Uppland var ett skärgårdslandskap, en fantastisk arkepelag med fiskare och säljägare. Maja Hagerman gör detta Uppland historisk rättvisa i sin brett anlagda historieskildring ”Försvunnen värld”.
Upprinnelsen till den rika arkeologiska färden genom forntiden är som ofta prosaisk. Färden längs gamla E4 genom Uppland har ju ersatts av en snabb motorvägsfärd. Och där vägen drogs kom forntiden fram, mellan Uppsala och Tierp.
Det handlar om åtta mil, hundratals arkeologer och en fantastisk fyndparad som gör forntidsbilden faktatätare och mindre ideologisk. Det börjar i det nyss uppstigna istidslandskapet. Föreställ dig en skärgård i skogen, säger Hagerman med sin lite speciella men effektiva pedagogik, och man föreställer sig. Den slutar med kapitlet ”Fimbulvinter över Gamla Uppsala”, med den klimatkris på 530-talet som påverkade samhällsliv och framtid.
Hagerman visar hur människan är sig lik genom årtusendena. Hon beskriver en forntidsmänniska med hög specialisering och omvärldskontakter, en arbetande och tänkande människa. Som också hade det där styvsinnet. De olika grupper som sysslade med jordbruk respektive jakt och fiske tycks inte ha velat beblanda sig under stenåldern. De var på samma gång vidsynta och trångsynta – precis som vi – och landhöjningen gjorde tidigare fiskevatten till utmärkt betesmark, tidens klocka tickade till de bofastas fördel.
Hagermans metod kräver ett visst tålamod, pusslandens ihärdighet. Men ofta nog har man roligt nog åt historiens känsla för poetiskt minne. Varför gjorde den lilla vägen i Vaxmyra en så omotiverad sväng mellan åkrarna? Inga naturliga hinder motiverade, men svängen hade alltid funnits där.
När spadarna kom i jorden blev poesin tydlig. Det visade sig att en stor och påkostad gård hade legat just där, i svängen, för ungefär 2 000 år sedan. Dess gårdstun var noga inhägnat, så vägen kunde inte annat än svänga. Då, vid tiden för Jesu födelse. Sedan övergavs gården på 200-talet, men svängen blev kvar, med sin fråga till framtiden.
Den gigantiska utgrävningen vid Upp-
sala kan vara en av de sista i sitt slag. Regeringen har nämligen lagt ett förslag som ska göra det billigare och enklare för privata byggherrar att gräva bort tusenåriga fornlämningar och bebygga kulturminnnen.
Lagändringen (Ds 2011:6) har kallats ”kulturarv på rea” och stark kritik är att vänta i remissvaren. Låt se om ministern på Kulturdepartementet behagar lyssna.