En genomtänkt satsning ger resultat

När Glenn Magnusson hade vunnit en etapp på det klassiska loppet i Italien och gjort svensk cykel till något som toppade sportsidorna, då sa han inte att det var fantastiskt och helt underbart och otroligt. När han fick den obligatoriska frågan om hur det kändes började han förklara hur han stått där överst på prispallen och tittat ner på sina konkurrenter, båda stora proffstjärnor i cykelvärlden, och hur det gick upp för honom, den okände svensken, att han faktiskt lyckats klå dem. Glenn sa att han tänkt att "ni tjänar tre miljoner kronor om året mer än jag, men där fick jag er _ era jävlar!".

Henrik Nilsson och Markus Oscarsson är på samma underbara nivå. Rent idrottsligt är de större, Glenn Magnusson blev aldrig världsmästare, men sätt någon av dem i en intervjustol och du får bra svar, intressanta och genomtänkta svar. Roliga svar, ofta sagda med glimten i ögat. Något mer än de vanliga harangerna från klyschfabrikens löpande band. Det var Markus Oscarsson som efter kvalen i Sevilla i fredags sade att sluttampen på ett tusenmeterslopp var som att springa maraton med slalompjäxor på. I lördags beskrev Henrik ungefär samma sak som att sitta en i glasbubbla, som om allt gick i slow motion.

Fotbollsspelaren Henrik Larsson hade sagt att "jag menar, vadå, det är ju jobbigt, det är det ju, men man får göra så gott man kan va".

Alla kan inte vara Anders Svensson, det är inte det. Det är okej med standardsvar. Kanske behöver det vara så när laget ska gå före jaget.

Men det är något visst med stora stjärnor i individuella späkningsidrotter som kanot, skidor, cykel. Och det finns förklaringar till varför Henrik Nilsson är ett bra intervjuoffer. Det är samma saker som nu gjort honom till världsmästare, som tillsammans med en enveten Västeråsare faktiskt gjort honom snabbare och starkare än någon annan kanotist på hela klotet.

Det kostar att bli bäst i en sport som kanot, mer än vad de flesta har en susning om. Du behöver talang, allright, men talang är bara en bisak. Viktigare är en oerhört stark vilja, en målmedvetenhet som vanliga människor inte är i närheten av, en nyfikenhet som gör att du vågar och vill prova dina egna vägar _ och en tjurighet så speciell att den kan klubba en oxe på hundra meters håll.

Underkastar du dig all den här träningen, ständiga tvåtimmarspass en snöblaskig decembermorgon, ett halvår från det lilla rampljus du får, då tvingas du också reflektera över din situation och din prestation. När du gjort det och tagit ditt idrottande över den svåra tröskeln till världseliten, då har du verkligen någonting att komma med. Det är därför det blir så intressant, och genererar så många bra svar.

Jag ser fram emot att läsa boken som borde komma efter OS-guldet om två år. Henrik är så pass uppriktig och klarsynt att han fortsätter att prata om OS mitt under sitt livs största stund som idrottare. Det säger en del om viljan och målmedvetenheten.

När Henrik skar mållinjen där han satt bakom Markus Oscarsson i kanoten i Sevilla i lördags, då blev han en av Nyköpings största idrottare genom alla tider. Men det är först vid ett OS-guld som man börjar snacka bragdmedaljer och lite pengar på kontot. Sådan är verkligheten i en sport fjärran från Lamborghinis, mohikan-frillor och Lasse Holms vedervärdiga VM-låtar.

Det är en speciell kille som kommer hem till Nyköping i eftermiddag. Hyllningarna borde bli därefter _ och utgöra ett perfekt OS-genrep för stadens invånare.