I dag skulle bli en pinsamhetens dag för den grekiska regeringen i Aten. Alla papper om hur landet ska kunna betala av krislånen skulle läggas upp på bordet för långivarna. Men EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) hade så låga förväntningar att de i går beslutade att skjuta upp granskningen till september. Först då kommer trojkans betyg på hur Grekland hanterar mångmiljardlånen.
Analytiker fortsätter att spekulera kring hur det kommer gå. Två extrema scenarion målas upp: antingen faller euron samman, eller så förvandlas Europa till en superstat.
Stats- och regeringscheferna kommer troligtvis göra allt för att rädda euron. Alternativet skulle vara en extrem prestigeförlust och många politiker skulle frukta att inte bli omvalda. Visserligen har Tysklands förbundskansler Angela Merkel fått smeknamnet Frau Nein eftersom hon vägrar att lätta på villkoren för Greklands avbetalningar. Men Tyskland kan inte förväntas ge upp den efterkrigstida drömmen om ett enat Europa, ambitionerna som tog form efter andra världskriget är grundmurade.
Vi står inför en brytningspunkt i EU:s historia. För att unionen ska fortleva måste hela dess grundtanke förpassas till historien. EU:s gudfader Jean Monnet drömde om att den europeiska gemenskapen skulle byggas av teknokrater utan inflytande från folket. Då, på 1950-talet, var syftet främst att bygga en ekonomisk gemenskap. I dag finns den fria rörligheten av varor, tjänster, människor och kapital på plats. Men EU-bygget har vuxit. Unionens direktiv och övervakning styr nationella parlament och regeringar. Lagar stiftas och budgetar stakas ut 160 mil sydväst om Stockholm, de som bestämmer är politiker från 27 olika länder. Systemet vilar fortfarande inte på demokratiska fundament.
Visst har problemet uppmärksammats under de gångna decennierna. Ett steg i rätt riktning var Lissabonfördraget som kom på plats 2009, och bland annat gav det folkvalda EU-parlamentet mer lagstiftande makt. Men EU-parlamentet är endast en liten kugge i det folkstyrda maskineri som borde omfatta hela EU. Även ett slags federal regering kan behövas. Kalla det Europas förenade stater, den som vill. Ska unionen vara demokratisk måste väljarna kunna utkräva ansvar – vi 500 miljoner medborgare ska få välja våra lagstiftare. Det är dags att överge méthode Monnet på riktigt.