En lagändring stoppar inte huliganbråken

Huliganer nej tack. Enligt ett lagförslag från regeringen som nu gått ut på remiss, ska det bli möjligt att portförbjuda bråkstakar från idrottsanläggningar. Den som bryter mot besöksförbudet riskerar fängelse. En åklagare ska kunna portförbjuda en person från en idrottsarena i upp till ett år, om det finns en uppebar fara att denna går dit i syfte att ställa till med bråk.
Lagförslaget är något som idrottsrörelsen och inte minst de publikdragande arenaidrotterna lär uppskatta. Men en lagändring stoppar inte huliganbråken helt. I grunden är idrottsrörelsen och föreningarna som främst har ansvar för att motarbeta det idrottsrelaterade våldet. Redan idag kan klubbarna portförbjuda den som gjort sig skyldig till en brottslig handling i samband med ett idrottsevenemang och neka dem inträde. Men lagförslaget skulle ge arrangörerna lagstöd för att hålla bråkstakarna borta från samtliga arenor. Säkerheten, särskilt på de allsvenska fotbollsarenorna, har skärpts ordentligt under senare år. Kontrollerna är tuffare och mer noggranna. Publikvärdar finns stationerade för att se till att publiken får vad de betalat för: se på fotboll utan att behöva oroa sig för om man ska få en glasflaska i huvudet eller att någon ska hoppa på en för att man har ett visst klubbmärke på halsduken eller mössan.

De värsta bråken sker alltmer sällan på läktarna. Det är därför man kan anta att formuleringarna om vilka som kan portförbjudas blir om personer som gjort sig skyldiga till bråk i samband med match. Då kan klubbarna också komma åt dem som slåss och förstör på stan och svärtar ner idrottens och föreningens anseende.
Dessa så kallade huliganer som besöker ett idrottsevenemang med främsta syfte att provocera fram bråk utgör en försvinnande liten del av idrottspubliken. Men bråkstakarna har visat sig snabba på att finna likasinnade och skapa egna nätverk. Läktarvåldet har en lång historia och är på intet sätt något som bara dykt upp de senaste decennierna. Det räcker inte med en skärpt lagstiftning för att motverka våldet det görs bäst via idogt, långsiktigt antivåldsarbete från idrottsrörelsens såväl som samhällets sida.

Att idrotten ges ordentliga förutsättningar att hålla våldsverkarna borta från arenorna är rimligt och rätt. Men bråkstakarna försvinner inte i tomma intet. Våldet söker sig ofta någon annanstans.