En mästare på knivar
Jan Jonsson tillverkar knivar i en liten verkstad i Vagnhärad, alldeles invid Trosaån. I dag fyller han 60 år.
I byskolan var det morgonbön och bordsbön. Uppställningar och psalmverser. Tukt och aga. Varje lördag bastubad för ingen i byn hade eget badrum.
När jag berättar det här tror ungdomarna att jag växte upp på 1800-talet.
Fast 1800-tal var det inte. Snarare 1950-tal. Jan gick sjuan och frivillig åttondeklass i kommunens centralort.
Pojken har läshuvud, tyckte en lärare. Jan uppmanades söka till realskolan. Han kom in och tog examen.
Första jobbet var som pinnpojke på ett vägbygge. Lumpen på arméns hundskola. Träffade sin blivande fru Anita.
Jan sökte till Katrineholms tekniska skola, men tvekade att åka när han blev antagen. Han ville inte lämna kärleken.
Tackar du nej, ska jag se till att du får sparken, sade en jobbarkompis som visste var en utbildning var värd.
Jan for söderut med två resväskor och 50 kronor på fickan. Anita följde efter, 17 år gammal.
1969 kom sonen Patrik. Den var kärvt för den lilla familjen. Anita jobbade i spritkassan på Statt, Jan knäckte extra som nattportier för att klara ekonomin.
Efter examen blev familjen kvar i Sörmland. Jan fick jobb som arbetsledare på Skånska Cementgjuteriet. Familjen bosatte sig i Oxelösund. Köpte senare hus i Vagnhärad.
1972 föddes dottern Patricia. Jan arbetade upp sig inom byggsvängen. Han var arbetsledare när Stockholmsförorten Enskededalen byggdes och platschef när Skogås i Huddinge exploaterades.
I början av 1990-talet köpte Jan och en kompanjon konkursboet efter Trosaföretaget E2 Hus som döptes om till E3 Hus. Konstruktionen var unik med cellplast i väggarna.
Det blev några hektiska år för Jan som var vd. Ryggen sade ifrån. Diskbråck. Försäkringsläkaren föreslog pension.
Jag var gråtfärdig. Jag var 50 år och tyckte jag hade mycket kvar att ge.
Men smärtan i ryggen ville inte släppa. Jan var deprimerad. Familjen fick honom att rycka upp sig: nu börjar du tillverka knivar eller vad sjutton som helst. Här kan du inte sitta och deppa.
Jan lydde rådet. Det har han aldrig ångrat. Hans knivar är numera kända långt utanför Sveriges gränser. Mönster på skaft och slida graveras med 0,4 millimeters precision.
Jan är flerfaldig svensk och nordisk mästare. Nyligen fick han pris vid en stor hantverksmässa i USA. Men han åkte inte dit för att ta emot utmärkelsen.
Smoking och champagne är inte min grej. Jag sitter hellre med en kaffekask på en stubbe i skogen.
Så jobbar vi med nyheter