En ödets ironi

Det var i sitt sommartal i Björkvik som statsminister Persson första gången lät antyda att allt inte stod riktigt rätt till med rikets finanser. Han kände uppenbarligen ängslan inför den ekonomiska utvecklingen och ägnade en stor del av talet åt att skjuta över ansvaret på näringslivet.
Så kom Konjunkturinstitutets rapport i förra veckan med allvarliga signaler om budgetläget. Enligt KI finns inte ens pengar till redan beslutade reformer.
Men på varningarna reagerade både finansministern och statsministern med påståenden som, de är inte fullt ut informerade och de har haft fel förr.
När mindre än två veckor återstår till valdagen avslöjar Svenska Dagbladet en intern promemoria där Konjunkturinstitutets beräkningar får stöd också av de egna tjänstemännen i regeringskansliet.
Kanske även de kan beskyllas för att vara oinformerade. Persson och Ringholm har möjligen några egna knep för att räkna ner inflationsförväntningarna eller göra mer optimistiska bedömningar av sjukfrånvaron.
Allt mer börjar nu påminna om valet 1976. Den gången mörkade regeringen alla krisrapporter om läget i den svenska ekonomin.
Statsminister Palme talade om att Fälldin-regeringen kom till ett dukat bord. Men sanningen var att all mat redan var uppäten. Bara notan låg kvar, obetald. Samma sak hände 1992 när regeringen Bildt tog över efter Feldts galna år i slutet av 1980-talet.
I ett brev till statsminister Göran Persson kräver moderatledaren Bo Lundgren att den interna promemorian omedelbart skall offentliggöras. Såväl väljare som oppositionspartier har rätt att kräva korten på bordet, före valet.
Det vore en ödets ironi om, som de senaste opinionsmätningarna tyder på, en borgerlig regering tar över samtidigt som landet på nytt går in i en ekonomisk recession. Det skulle bli tredje gången av tre möjliga.