En pamp i galen tunna

Kvittotrixande, gömda flyktingar och en kommunalpamp med maktdrömmar är några av ingredienserna i farsen En pamp i stan. Kjell Åkerlind spelar pampen och hoppas att folk ska gå från valmässoaftonens premiär med kramp i skrattmusklerna.

Övrigt2002-04-05 15:56
Jodå, det kommer att springas en hel del i dörrar i En pamp i stan Guds straff för en mutresa. Och som alltid när det spelas fars, handlar det om att få till tempot och tajmningen.
Men En pamp i stan handlar inte om sovrumskomplikationer och otrohet utan om hur vi tar hand om våra flyktingar i Sverige.
Det här är inte en engelsk tramsfars där alla ligger med alla. En sådan fars hade inte jag varit intresserad av att sätta upp. Det finns en hel del samhällskritik i handlingen, säger Rino Brezina som tillsammans med Lasse Gustafsson regisserar En pamp i stan.
Farsen har länge funnits med i NAM-teaterns planering och nu är det äntligen premiärdags. På valborgsmässoafton dyker kommunalrådet Stig- Arne Arnesson upp på Nyköpings Teaters scen en lögnaktig, fjäskig och förvirrad liten pamp som drömmer om att komma upp sig i den politiska världen.
Jag kan känna igen mig i Stig-Arnes stirrighet och fumlighet. Jag blir likadan själv när jag är orolig, säger Kjell Åkerlind som spelar huvudrollen.
Nyköpingsborna vet att när Kjell Åkerlind står på scen får man skratta. Med sitt gummiansikte har han gett liv åt hundratals figurer i NAM-teaterns nyårsrevyer och varje sommar gör han rollen som Narren i Nyköpings Gästabud.
Kjelle har alla känslor utanpå kroppen. Det här är en fantastisk roll för honom. Jag vågar faktiskt lova att den som inte skrattar åt honom får biljettpengarna tillbaks, säger regissören Lasse Gustafsson.
Kjell Åkerlind själv viftar lite generat bort berömmet och beskriver sig som en humörmänniska som vågar bjuda på sig själv. Elva års nyårsrevyer har gett honom en hel del karaktärer att låna mimik och kroppsspråk ifrån. Men det har inte botat hans scenskräck.
Den har faktiskt blivit värre med åren. Jag är alldeles skräckslagen när jag går upp på scen, men när jag väl står där och märker publikens reaktioner så känns det bra igen.
Det är just mötet med publiken som får honom att trotsa skräcken.
Det är härligt när man känner att publiken reagerar och att man får vara med om att ge folk en rolig upplevelse. Jag minns en gång när vi spelade nyårsrevy och fick flytta ner en man från balkongen till parkett för att han höll på att trilla över räcket under sina skrattanfall, säger Kjell Åkerlind.
Han hoppas att publiken ska gå hem från valborgsmässoaftonens premiär av En pamp i stan med et leende på läpparna. Eller kanske ännu hellre med rejäl kramp i skrattmusklerna.
Texten är rolig som faan och har samtidigt ett viktigt budskap. Det gillar jag.
Adde Malmberg, Johan Schildt och Robert Sjöblom har skrivit farsen om ett socialdemokratiskt kommunalråd som ser tillvaron trasslas till allt mer. Samma dag som han har migrationsminstern på besök upptäcker han att hans fru och dotter gömt två flyktingar i huset. Och som om inte det vore nog dyker hans svåger upp med besvärliga kvittohögar och hotar att skvallra om märkliga resor och horhusbesök.
Det är en fars med högt tempo och många olika lager som samspelar. Det gör den samtidigt lite svårregisserad. Texten styr spelet och det är oerhört viktigt att tajmingen mellan skådespelarna blir exakt, säger Rino Brezina.
Åtta personer finns med på scen och bidrar till förvecklingarna. Som särskilda orosmoment fungerar de undangömda flyktingarna och tre omtalade mappar med kvitton, fakturor och första maj-tal.
Fast så här några veckor före premiären är skådespelarna mest bekymrade för att de själva ska blanda ihop mapparna.
Vi har valt olika färger till de olika mapparna och om vi gör fel kommer inte publiken att begripa någonting, säger Curt Ohlson som spelar pampens girige svåger.
Det känns alltid som om man inte ska hinna klart till premiären, suckar Kjell Åkerlind.
Men figuren Stig-Arne är han ändå hyggligt klar med. Och nej han kommer inte att låna några drag av Nyköpings egen socialdemokratiske kommunalpamp Göran Forssberg.
Nej, jag har ju gjort Göran på scen många gånger, men då har det varit mer utstuderade parodier. Göran är mycket mer sansad än Stig- Arne. Jag hoppas åtminstone att han är det.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!