I år planerade vi för att åka till Kroatien på semestern. Vi var som vanligt inte så snabba med att boka, vilket visade sig när vi började leta efter boende. Jag vet inte hur många timmar vi la ner för att hitta något som passade. Men icke.
Sen kom vi på att vi hade en granne som varit där för bara några veckor sedan och han kände tydligen den här killen som hyrde ut lägenheter. Han kunde kanske hjälpa oss? Javisst, och vips så var det bokat och klart. En lägenhet med två sovrum och bara 30 meter från stranden. Det kunde inte bli bättre.
Grannen frågade om jag kunde tyska, lägenhetsuthyraren kunde inte någon engelska.
– Ja, ja, det går nog bra, sa jag. Min tyska är väl inte den bästa men jag läste tyska några år i skolan, även om det nästan är 35 år sedan.
Vi flög från Skavsta och två och en halvtimme senare landade vi i Zadar som är en väldigt trevlig stad och ligger drygt tio mil norr om Split. På flygplatsen skulle vår nye kroatiske vän möta upp oss i sin bil. Ni vet en sådan där kille som står och viftar med en namnlapp i sin hand. Och allt stämde. Det stod en glad och solbränd man mellan 60-70 år och väntade på oss. Att han kunde prata en del hade jag redan förstått efter att ha hört ett telefonsamtal mellan grannen och honom tidigare.
– Hallo, willkommen, sa han.
– Ja hallo, danke, sa jag.
– Ich habe das Auto hier, sa han och pekade bort mot parkeringen.
– No problem, alles gut, sa han och tog våra väskor.
Kände redan nu att min skoltyska skulle få sig en riktig prövning. Men jag förstod nog inte riktigt hur mycket han skulle prata. Bilresan tog nog inte mer än 30 minuter men det var nog en av de längsta resorna jag upplevt. Han pratade hela tiden och det var inte mycket jag förstod. Men till slut var vi framme och han erbjöd mig en slivovitz (hemmagjort plommonbrännvin) och det behövde jag verkligen stärka mig med efter den här språklektionen.
När vi kom hem träffade jag grannen som undrade hur vi haft det.
– Kanonbra, med fasiken vad han pratade, sa jag.
– Ja, visst gör han. Han måste ha svalt en radio när han var liten, sa grannen.