En risk, men den är fräck och vettig
Det blev inte någon Sören Cratz. Det blev en spoling från Ålberga. Det är helt naturligt om en och annan vän av den lokala fotbollen sätter sig ner och tycker det är synd och skam att inte Bissarna vågar dra på ordentligt nu när elitfotbollen är så nära.
Jag tycker att det är fräckt satsat.
För några veckor sedan skrev jag i en kommentar att jag tyckte Bissarna skulle satsa på ett etablerad kraft med pondus som bara med sitt namn kom och gjorde fotbollen tung och intressant. Gick inte det så skulle klubben försöka leta upp sin egen Magnus Haglund eller Janne Andersson.
Bissarna valde det senare alternativet.
Det är klart att både Stefan Fredriksson och klubben tar en risk.
Stefan Fredriksson ska gå från att vara utvecklingstränare till att bli resultattränare och det är inte gjort i en handvändning. Han ska ersätta en Nyköpings BIS-ikon som Caj Hjelm, som alla är överrens om har lagt en mycket bra grund.
Han ska fortsätta att utveckla lovande spelare som Ola Pettersson, men han ska också handskas med krav och nycker från spelare som är lika gamla som han, spelare som har varit med högre upp än han själv varit.
Han kommer till en klubb som inte längre nöjer sig med att bara ha kommit fram. Kraven på Bissarna växer så sakteliga.
Han får Fredrik Jansson vid sin sida. Också han är ung, grön och ambitiös som attan. Men skulle det bli jobbigt framåt vårkanten, då kommer omgivningens ögon att bli än mer kritiska än vanligt eftersom det handlar om två unga herrar med brist på erfarenhet.
Skulle det gå dåligt i början av nästa säsong kommer "vad var det jag sa"-sägarna att rada upp sig längs staketen nere vid Rosvalla.
Bissarna riskerar en och annan käftsmäll bara genom att säga att det är superettan som gäller. Med Stefan Fredriksson blottar sig klubben lite till.
Men feghet har aldrig varit ett utmärkande drag hos såna som lyckas.
Titta på Halmstad, titta på Elfsborg. Båda klubbarna vågade satsa på okända namn. Båda fick in riktiga fullträffar. Vi ska vara glada att det gick så pass bra för de lagen för svensk fotboll mår bra av utvecklingen och hade Andersson och Haglund misslyckats, då hade ingen vågat på ett bra tag igen. Då hade vi suttit här med samma gamla ospännande namn i ett evigt kretslopp.
Någonstans måste de här killarna börja. Haglund gjordet det i division 2-klubben Laholm. Om Stefan Fredriksson har jag hört sägas att killen har bestämt sig, han ska till allsvenskan. Det känns som att Fredriksson och Bissarna kan hjälpa varandra på vägen upp, som att division 2 Östra Svealand är en perfekt plats att starta på.
Kopplingen till orten bör vara en fördel, kopplingen till Hammarby likaså. Jag tror att målvakten Simon Ulvenhag snart skriver på för Bissarna och jag skulle bli smått förvånad om inte Fredriksson kan plocka med sig ytterligare något ungt, ambitiöst spelarnamn från Hammarbys organisation.
Ung ambition, jag tror det är rätt sätt att få bollen i rullning.
Slutligen: jag gillar också doften av nyklippt gräs på en fotbollsplan. Men cupfinalen mellan Djurgården och IFK Göteborg blev droppen. Konstgräs åt folket!
Så jobbar vi med nyheter